Läs senare

När barn ska stå på scen

KrönikaVi skulle aldrig tvinga en vuxen. Men med de ovilliga barnen lirkar vi så att de ställer sig på scenen. Rätt eller fel, frågar sig Mira Banjac.

av Mira Banjac
14 jan 2019
14 jan 2019
Mira Banjac är biträdande förskolechef på Norra Djurgårdsstadens förskolor 1 i Stockholm

Det pratas mycket om att förskolebarn ska uppträda för vuxna. Med uppträda menar jag då när barnen ska framföra något, oftast en sång. En bestämd dag, en bestämd tid och en bestämd plats. Det sker oftast inför en publik som består av deras egna familjer och andra barns familjer. Det kan handla om ett klassiskt luciatåg, sånguppträdande på en sommarfest eller andra framträdanden på till exempel äldreboenden och platser i närmiljön. För tjugo år sedan pratade man mer om hur man skulle få alla barn att delta. Nu pratar man mer om huruvida barn ska uppträda över huvud taget.

Så vad är då fördelen med att uppträda inför publik? Att man som barn upptäcker att det är roligt, att man njuter av uppmärksamheten och att man lär sig att stå på scen. Jag själv tyckte att det var roligt att uppträda som barn. Det kanske har präglat mig på ett sätt som gör att jag  i dag tycker att det är roligt att prata inför grupper, stora som små. På en konferens pratade jag inför flera hundra människor och tyckte det var superkul, jag fick en härlig adrenalinkick och njöt.

När jag berättade för en kompis om konferensen sa hon att hon läst någonstans att många människor är rädda för att stå på scen. Panikångestattackrädda. Dödsrädda. Hon sa också att folk ibland tog pulsdämpande medicin inför ett framträdande för att behålla lugnet.

I förskolan finns det barn som vill lämna luciatåget och gå till sin familj. Barn som förut sjungit alla sånger på samlingen men som av allt ståhej sitter helt tysta under uppträdandet. Och sedan finns det barn som protesterar och totalvägrar. Precis som vuxna som totalvägrar att ställa sig på en scen, hålla i en konferens eller ett större möte. Vuxna som inte ens tycker om att säga någonting inför andra på ett möte. Vi skulle aldrig tvinga en kollega att prata. Vi vuxna får passa när det är vår tur.

Så hur frivilligt är det egentligen när barnen ska uppträda? Många skulle säga att det är 100 procent frivilligt och att barnen kan hoppa av ett uppträdande eller luciatåg. Frivilligt deltagande låter som min barnsyn. Toppen!

Jag är dock inte helt övertygad om att det är så okej för all personal, eller för alla föräldrar, att barnen inte deltar. Nej, man kan ju inte tvinga barnen … men man kan locka och uppmuntra. Är det rätt eller fel att hålla på så? Bestäm själva! En del föräldrar försöker övertyga barnet att delta och andra låter bli. En del barn vill inte ens titta på utan lämnar hela situationen i panik.

Så frågan är om vi primärt vill rädda uppträdandet eller barnet? Och varför vi hamnade i den här situationen från första början? En del väljer att ha kvar uppträdanden eftersom de ofta vilar på en tradition och att det handlar om att lära sig stå i centrum. Andra har avskaffat uppträdanden och ersatt dem med fika och mingel. Det finns en anledning till båda valen. Det viktiga är att se det som ett medvetet val och att stå för anledningen.

PS.

Hur var du som barn? Vem är du nu? Den som står bredvid och filmar eller den som uppträder och blir filmad? Önskar du att förbli den du är eller skulle du hellre vilja vara den andra?

Fråga

1 juli träder förskolans reviderade läroplan i kraft – har du hunnit sätta dig in i förändringarna?

Loading ...

ur Lärarförbundets Magasin