Läs senare

När slöjan blir ett rött skynke

KrönikaDe flesta hijaber åker på och av lite som det passar sig, skriver Erik Stenkula apropå den politiska debatten om slöjans vara eller inte i förskolan.

av Erik Stenkula
26 Nov 2018
26 Nov 2018
Erik Stenkula, förskollärare på Junibackens förskola i Linköping

Vi är några stycken som jobbar på förskolor i säg Råslätt i Jönköping, Gottsunda i Uppsala eller måhända Navestad i Norrköping. Stadsdelar som växte fram i miljonprogrammet i början av 1970-talet. Och det har väl aldrig varit Sveriges adel direkt som spatserat runt i de lägenheterna, utan snarare de människor som flytt krig och förföljelse runt om i världen. I vårt land har de individerna i bästa fall funnit en fristad.

Ända sedan jag gjorde min andra VFU på förskollärarutbildningen i början på 1990-talet har jag känt mig hemma bland de rätt gråa och anonyma hyreshusen där ute. Det kan bero på mycket. Värmen och spontaniteten jag möts av, de engagerade förskollärarna. Humorn.

Jag kanske även kan tacka min VFU-handledare Elisabeth för förmågan att se kraften i både mig och den stökiga grupp grabbar vi så småningom fick riktigt bra fason på, den där praktikperioden 1994 på Trollsländan. Eller varför inte min mor i Småland som under hela min uppväxt bjöd hem araber och afghaner på en kopp te till vårt hus för att de skulle känna sig mer hemma, komma mer tillrätta.

Därför började det koka i mig under årets valrörelse när fler partier än Sverigedemokraterna, men säkert drivna av deras opinionsframgångar, började vifta med den muslimska slöjan som om den vore ett rött skynke. Var varenda väljare verk­ligen en testosteronstinn tjur som såg allt i svartvitt?

Inte nog med att slöjan blev laddad med symbolik. Även förskolan blev det. Tacksamt satte partiernas kommunikationskanaler de två orden i samma mening och basunerade ut sitt budskap.

Att Sverigedemokraterna är för ett slöjförbud i förskolan förvånar väl ingen, men när moderater på kommunnivå började prata om samma sak och en liberal, som till slut fick sin riksdagsplats, skrev en debattartikel om att barn inte ska tvingas på sina slöjor i förskolan – ja, då kände jag att jag måste börja göra min röst hörd. Har dessa politiker ens satt sin fot hos Elisabeth på Trollsländan?

Ingen kan hävda att jag är för kvinnoförtryck. Jag vill påstå att hijaben, den slöja det oftast handlar om där hela ansiktet är synligt, är mer nyansrik än så. På mitt jobb möter jag den på flickor i 3–4-årsåldern. Jag träffar deras föräldrar varje dag i min korridor. De flesta av dem har aldrig sagt något om att slöjan ska sitta där den sitter. Snarare åker den av och på lite som det passar sig. Med mammas och pappas goda minne.

Är jag inte för barnens bästa? frågar den slöj­kritiske. Jovisst. Det är den etiska sidan av mitt jobb. Skulle det uppstå förhållanden där barn far illa är det min plikt att anmäla det enligt socialtjänstlagen. Oavsett om familjen är från Skåne eller Guyana.

Varsågod, ta lite av den här somaliska sambuusan nu, och lugna ner dig!

PS.

För övrigt förstår jag inte alls varför det tog så lång tid med vårt nya avtal, det ser ju ungefär ut som vårt gamla.

Fråga

Hur återhämtar du dig under julledigheten?

Loading ...

ur Lärarförbundets Magasin