Läs senare

Ny filmambassadör

Filmkrönikan:

19 feb 2015


Suzanne Osten – Sveriges första filmambassadör! Ja, se det var nog den stora nyheten när Svenska Filminstitutet arrangerade inspirationsdagen Bobo 14 – Alla barns rätt till filmkulturen. Med detta hedersuppdrag, som Suzanne Osten officiellt tillträder i samband med BUFF Filmfestival i mars, ska barnfilmens status höjas. Själv säger hon i en intervju i SVT:

– Jag ska väl spränga branschen och vidga synen på barn hoppas man. Jag ska väl också kanske kunna få fram ett nytt forskningsperspektiv. Det finns inget forskat på hur barn verkligen påverkas av film.

Hon kommer säkert att driva fram en förändring på området, precis som hon brukar göra. Under sina många år som regissör och teaterchef på Unga Klara har konstnärlig forskning varit hennes ledtråd och barnperspektivet hennes signum. Ändå blev hennes enda barnfilm, Bengbulan, raskt censurerad. Den verklighet som beskrevs ansågs inte passande för barn. Och vad som egentligen kan räknas som barnfilm diskuterades återkommande under inspirationsdagen. Själv säger Osten att hon vill få vuxna att förstå att barn är värda annat än de enkla och dumma filmer som hon menar de ofta får se. Enligt henne är många barnfilmer helt orealistiska och speglar inte den spännande komplexa vardag som barn lever i.

Även Ulf Stark, som medverkade under ett pass, hade synpunkter på dagens barnfilm. Det är allvarligt, sa han, att allt ska vara roligt. Och fortsatte med att det finns en ytspänning i dag – att det ska vara ytliga filmer. Men det är fint med filmer som också är tragiska och som tar upp existentiella frågor. Att få pengar till det lite allvarligare, det är däremot svårt. Också om man som han har skrivit manus till tretton filmer och räknas som en av Sveriges främsta barnboksförfattare. Animatören Per Åhlin, som också fanns på scenen, bekräftade svårigheterna att få finansiering. Att ha älskade långkörare som Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton, Dunderklumpen och Resan till Melonia i bagaget är ingen garanti för stöd till nya projekt.

Därför känns det motsägelsefullt när Hjalmar Palmgren, chef för produktstöd på Svenska Filminstitutet säger att det är svårt att göra av med pengar för barnfilm. Under 2014 har det endast tagits tre produktionsbeslut för en yngre publik. Ansökningarna är få och filmbranschen verkar se barnfilm som ett osäkert kort. Så vad kan man göra? Ta tillbaka barnfilmskonsulenten, var svaret från flera. Just den konsulent som för några år sedan försvann. Tanken då var att om alla filmkonsulenter skulle ha som uppdrag att också tänka in barnfilmen så skulle det bli ökad produktion på området. Resultatet verkar ha blivit det motsatta, ingen driver frågan. Filmproducenten Lisbet Gabrielsson menade att ”man måste gadda ihop de som kan och vill berätta för barn. Man kan inte sitta och vänta!”.

Att sitta och vänta verkar inte heller vara Suzanne Ostens melodi. Under sitt drygt femtioåriga arbetsliv har hon oförtrutet jobbat med de teman hon finner viktiga, på det sätt som passar henne. Alltid med barnet i fokus. Okontroversiell är hon sannerligen inte och inte rädd heller. Svåra ämnen är inget som får henne att ducka, tvärtom. Så revolutionerade hon också barnteatern och har fått medalj av regeringen för sitt banbrytande arbete. Själv har hon sagt att hon tycker om ordet avantgarde – går före. Det är nog precis den inställning som behövs för den krisande svenska barnfilmen.

Fråga

Vad tror du skulle kunna locka fler att bli förskollärare?

Loading ...

ur Lärarförbundets Magasin