Ingår i temat
Hållbar utveckling
Läs senare

Ny syn på låtsasleken

När barn låtsasleker övar de problemlösning och nyskapande. Mikael Jensen har forskat i ämnet, bland annat genom att studera barn på förskolor och resultaten har bidragit till ett nytt synsätt på låtsaslek.

24 sep 2009

Tobias som är tre år och Mattias som är fem leker att de är babianer. De använder en madrass för att göra i ordning ett bo. De sitter i sitt bo och låtsas att de äter plastbananer. När de har ätit bananerna kastar de iväg dem över rummet. Sedan lämnar de sitt bo och går runt i rummet där bananerna ligger.  
  – Titta nya bananer, säger Tobias. Exemplet är hämtat ur Mikael Jensens forskning om lärande och låtsaslek.  
  I barnens lek kan en soffa vara en båt, en klätterställning ett fängelse och en madrass ett babianbo. Det kan tyckas ganska oviktigt att vad som helst kan vara vad som helst i barnens lek, men i själva verket är det en övning i tankesätt som barnen måste behärska som vuxna. Om vi inte förstod principen om funktionell frihet skulle vi inte kunna lösa några problem och våra samhällen stå still och stampa. Principen innebär att man kan nå samma mål med olika medel. Man kan till exempel använda många olika verktyg för att öppna en färgburk. Omvänt innebär principen också att man kan nå olika mål med samma medel. Skruvmejseln som man öppnade färgburken med kan man också ha till att skruva i skruvar, skrapa bort färgrester och tusen andra saker. 

Vi tillämpar alla principen om funktionell frihet varenda dag för att lösa vardagliga problem. Forskare, konstnärer och uppfi nnare med fl era använder sig av principen på sätt som får betydelse för hela samhällsutvecklingen.  
  Oftast bygger tekniska innovationer och konstnärliga verk på sådant som redan fi nns. Man kombinerar bara saker på nya sätt. Om man har en hästdroska och tar bort hästen och lägger till en motor får man en bil. Om man har en katalog och kombinerar den med en dator får man en databas. En roman är en ny kombination av redan existerande ord.  
  Den kreativa processen startar kanske med en rad halsbrytande tankeexperiment varav de fl esta hamnar i papperskorgen. Det är det här tankeexperimenterandet som går att känna igen i låtsasleken. Skillnaden mellan låtsaslek och teknisk utveckling är att i det senare fallet sållas de i praktiken användbara tankeexperimenten fram. 

Kognitionsvetaren Mikael Jensen vid Göteborgs universitet har starkt bidragit till ett nytt synsätt på barns låtsaslek. Det är han som har myntat uttrycket "principen om funktionell frihet".  
  Mikael Jensen är från början fritidspedagog och har jobbat tio år i fritidsverksamhet och på förskolor. Som kognitionsvetare utforskar han det mänskliga tänkandet. Han doktorerade på en avhandling om låtsaslek i slutet av 2008. Under 2005 och 2006 utförde han deltagande observationer av barns låtsaslek på fyra förskoleavdelningar. Senare har han också utfört experiment med låtsaslek. Sexåringar, ensamma eller tillsammans, fi ck utföra olika handlingar på riktigt och på låtsas och fi lmades under tiden. Utvalda fi lmsekvenser visades sedan för yngre barn som fi ck frågan vad som hände och om det var på låtsas eller på riktigt.  
  Att sexåringarna gjorde olika ljud för att förtydliga sina handlingar var en stark indikator på att det som hände var på låtsas för de yngre barnen. En annan stark indikator var om det var fl era barn som gjorde något tillsammans. Låtsaslek är i grunden en social aktivitet.  
  De fl esta djur leker, till och med reptiler och fi skar.  
  – Jag tror leken fyller en viktig utvecklingsmässig funktion och är nedlagd i generna. Man talar om en lekdrift, ett känslotillstånd som aktiverar lusten att leka, säger Mikael Jensen. 

Men vi människor är ensamma om att låtsasleka. Redan när barn är cirka ett och ett halvt år kan de börja föreställa sig att något är något annat än det synes vara. Först låtsas de med saker, som att en sko är en bil och en kudde är en hund. Senare kan de låtsas utan objekt. De låtsas att de håller en kaka i handen, men där fi nns bara luft. Så småningom börjar de ta olika roller tillsammans med andra barn. I sexårsåldern låtsasleker barn som allra mest, ofta så mycket som 30 procent av sin vakna tid.  
  -Det är för mycket för att man ska tro att låtsasleken är en oviktig komponent för deras utveckling, säger Mikael Jensen.  
  I åtta-nio-årsåldern ebbar lusten att låtsasleka ut. Mönstret kan variera något, men det ser ungefär likadant ut i olika kulturer.  
  Många forskare har varit inne på tanken att lek generellt är en träning för barnen. De tränar grovmotoriken, fi nmotoriken, språket, samarbete, konfl ikthantering och mycket mer. Mikael Jensen tror också att leken är en träning och han har försökt kartlägga några av de förmågor barnen tränar just när de låtsas. Lite svepande skulle man kunna beskriva dessa förmågor som en slags rörlighet i tanken. 

Barnen tränar sin förmåga att göra som andra gör, men inte bara direkt när de ser det utan också i nya sammanhang. Det här klarar inte barn som är under nio månader. En fyraåring däremot som ser sin pappa laga mat kan nästa dag och på en annan plats härma hans beteende.  
  Barnen tränar också sin förmåga att förstå skillnader mellan olika sociala situationer. Vi har olika förväntningar på oss i olika sammanhang. Det är till exempel stor skillnad mellan att ha samling och att ha fri lek även om det sker i samma rum. I låtsasleken förekommer signaler som visar att det som händer är på låtsas. De som låtsasleker ler och skrattar mer än annars. Ofta pratar de i imperfekt om det som händer. "Då drunknade jag." De gör ljudeffekter som att brumma när de kör bil och sörpla när de dricker låtsaskaffe. Låtsasleken är en övning i att skilja mellan olika sociala aktiviteter med hjälp av de ibland ganska svaga signaler som ges.  
  Barnen tränar vidare sin förmåga att tolka dubbla budskap i låtsasleken. Humor och låtsaslek är fullt av dubbla budskap. Om två barn bråkleker kan de säga aj samtidigt som de ler. Det är en utmaning för ett litet barn att förstå dubbelheten i detta.  
  Framför allt tränar alltså barnen sig att förstå principen om funktionell frihet genom låtsasleken. Detta gör att de får ett kreativt sätt att tänka i alla möjliga situationer också utanför leken. Vår mänskliga kultur flödar över av föremål, redskap, ord och tecken. Barnets kognitiva utveckling handlar mycket om att lära sig hur dessa artefakter kan användas för att nå olika mål. Låtsasleken hjälper dem att bli fullvärdiga medlemmar av en kulturell gemenskap. Den ger dem också möjlighet att på ett kreativt sätt vidareutveckla kulturen. 

Att lusten att låtsasleka avtar i åtta-nio-årsåldern tror Mikael Jensen till stor del beror på att barnen då till fullo behärskar principen om funktionell frihet.  
  – Låtsasleken verkar ebba ut ungefär samtidigt som de har fått kläm på den här grejen, säger han.  
  Mikael Jensen menar att det är angeläget att förskolepersonalen skapar utrymme för barnens låtsaslek.  
  -Det är jätteviktigt att barnen får ett frirum för sin låtsaslek, eftersom det finns så många vinster med den. En del barn kan gå miste om detta lärande för framtiden om alltför mycket av det de gör är styrt, säger Mikael Jensen.  
  En viss styrning från de vuxnas sida kan ändå behövas, menar han. Barn måste känna sig trygga och glada för att leken ska komma till stånd. Om några barn är för oroliga kan personalen behöva ingripa för att skapa förutsättningar för lek. Likaså behöver de finnas till hands om barnen inte själva klarar att lösa de konflikter som uppstår i leken.  
  Det är också okej om vuxna då och då fantiserar tillsammans med barnen, tycker Mikael Jensen.  
  – Barn uppskattar om vuxna är med och låtsasleker. Det är inte heller fel att ha en pedagogisk tanke med detta och vilja lära ut något. Men de vuxna måste vara mycket försiktiga och lyhörda. Det ska vara på lika villkor, säger han. 

Charlotta Sjöstedt 

Alla artiklar i temat Hållbar utveckling (16)

Fråga

Om du får önska dig vad du vill inför det nya förskoleåret 2020 – vad väljer du då?

Loading ...

ur Lärarförbundets Magasin