Läs senare

Ökade krav ger nya utmaningar

Statens intresse för förskolan har ökat.
Det ställs också allt större krav på insyn
och kontroll. Hur det påverkar såväl verksamhet som förskollärarnas yrkesroll studeras just nu av en forskargrupp.

13 Mar 2014

Foto: Anders G WarneAlltsedan förskolan blev en del av det samlade utbildningsväsendet för snart tjugo år sedan har kraven på insyn, dokumentation och möjligheterna att mäta såväl kvalitet som resultat i verksamheten ökat. Sammantaget har det tillsammans med den marknadsanpassning som förskolan, liksom skolväsendet i övrigt, utsatts för i grunden förändrat villkoren för verksamheten.

I det pågående forskningsprojektet Synliggörande, dokumentation och en förändrad lärarprofession i förskolan studerar en grupp forskare från universiteten i Karlstad och Uppsala vilka konsekvenser dessa förändringar fått för både verksamheten i förskolan och för förskollärarkåren som profession.

– Det här är ju väldigt aktuella frågor som ligger i tiden, säger Maria Folke-Fichtelius, lektor och utbildningsforskare vid Uppsala universitet, som ingår i gruppen. Det är också frågor som behöver hanteras ute på fältet.

Framför allt har utvecklingen inneburit att förskolan och förskolläraryrket på olika sätt blivit synliggjord i större utsträckning än tidigare.

– Vi har fått ett större fokus på förskolan som en del i utbildningssystemet, säger Annica Löfdahl, professor i pedagogiskt arbete vid Karlstad universitet, och ledare för forskargruppen. Vilket i sin tur inneburit större krav på synlighet och kvalitet. Det har också skett genom en tydligare styrning – på gott och ont – genom läroplanen, utvärderingar, maxtaxa, förändrad lärarutbildning med mera.

– Det handlar även om att marknadsföra sig utåt mot presumtiva kunder, säger Maria Folke-Fichtelius. Men också om att visa upp vad man gör i relation till huvudmän och kommunledningar, till Skolinspektionen och så vidare.

En fråga som forskarna studerat är hur förskollärarna som yrkeskår hanterat de ökande kraven på synlighet. Resultaten av de studierna är ännu inte helt klara, poängterar Annica Löfdahl:

– Men det man kan säga är att vi ser att förskollärarna ändrat sitt förhållningssätt till föräldrar. Det är kanske inte synligt vid första anblicken, men vid närmare analyser av till exempel veckobrev så är det uppenbart att föräldrar är en grupp som man måste förhålla sig särskilt till. Det sker både i direkt information, som veckobrev, men även i indirekt information som exempelvis kvalitetsredovisningar.

De preliminära resultaten visar också att förskollärarna hanterar kraven på ett ökat synliggörande på olika sätt på olika förskolor, säger Maria Folke-Fichtelius.

– Hur man möter kraven och vilka frågor man ställs inför i personalgruppen är beroende av vilka förutsättningar och traditioner man har på den enskilda förskolan. Hur man har jobbat tidigare påverkar hur man löser de problem och dilemman man ställs inför.

En tydlig tendens är också att statens intresse för förskolan har ökat. Det är dels ett resultat av att förskolan blivit en del av utbildningsväsendet, dels av den ökade kontroll- och utvärderingsmentalitet som råder, menar Maria Folke-Fichtelius.

– Det hänger ihop med tankarna om det livslånga lärandet – ja, med hela idén om utbildningsväsendets betydelse för landets konkurrenskraft och så vidare. Då pressas så att säga de här frågorna ner även i förskolan.

Det kommer att få konsekvenser för den dagliga verksamheten.

– Innehållet styrs mot det mätbara och utvärderingsbara, det som kan visas upp, säger Annica Löfdahl. Det har fört med sig ett tydligare kunskapsfokus vad gäller ämnen – eller lärande om man så vill.

Till en del sker det på bekostnad av förskolans traditionella omsorgsuppdrag, det vill säga att arbeta med barns sociala och emotionella utveckling. I en delstudie tittar forskarna på vad det är som blir synliggjort i kvalitetsredovisningar och annan dokumentation – och, som en konsekvens av det, vad det är som osynliggörs.

– Vissa delar blir mindre synliga eller till och med helt osynliga, säger Annica Löfdahl. En sak vi studerar är just hur omsorgsfrågorna får ta plats eller inte ta plats i dokumentation av olika slag.

En fråga man kan ställa sig, anser Maria Folke-Fichtelius, är om det är bra eller dåligt att delar av verksamheten inte blir synliggjorda.

– Det kanske är bra att vissa delar, till exempel omsorgsuppdraget, inte blir utsatta för mätkrav och kontroll, säger hon. De kanske mår bättre av att inte kontrolleras.

Maria Folke-Fichtelius har även, inom ramen för projektet, studerat den politiska process som ledde fram till den reviderade läroplanen för förskolan. Den innebar en tydligare inriktning mot kunskapsuppdraget men det var långt ifrån okontroversiellt.

Processen blev en slags dragkamp mellan Skolverket och utbildningsdepartementet. Det gick till och med så långt att departementet förkastade Skolverkets förslag och tillsatte en egen arbetsgrupp som tog fram ett nytt förslag till reviderad läroplan.

– Det är anmärkningsvärt, säger Maria Folke-Fichtelius. Min tolkning av det är att mycket i Skolverkets förslag byggde på förskolans tidigare traditioner. Det var till exempel ett försvar för leken och det fanns till och med ett särskilt målavsnitt för leken.

Från departementet efterlyste man ett tydligare kunskapsfokus och ett lärande som till och med var ämnesinriktat. Maria Folke-Fichtelius ser det som en kraftmätning mellan skilda läroplanstraditioner som hon valt att kalla den allmänt orienterade respektive den skolförberedande traditionen.

– Om man tar den skolförberedande eller kognitivt förberedande läroplanen så ligger fokus på kunskaper som barn förväntas tillägna sig under sin tid i förskolan. Det är också vanligt att man har specifika kriterier och standarder, alltså att man anger vad det är barnen ska uppnå och vad de ska lära sig.

– I den mer allmänt orienterade läroplanen är målen mer generella, det är inte specifikt angivet några kunskapskrav eller kunskapsmål. Och när det gäller exempelvis dokumentation så är den allmänt orienterade läroplanen mer inriktad mot barns lärprocesser snarare än resultat.

Maria Folke-Fichtelius ser det som en del av den internationella debatt som pågår om förskolans uppdrag. I exempelvis England och USA har den skolförberedande traditionen dominerat, i de skandinaviska länderna har den allmänt orienterade inriktningen en stark tradition.

Men även om den nya reviderade läroplanen för den svenska förskolan fick ett tydligare kunskapsuppdrag så lever mycket av traditionen kvar, anser Maria Folke-Fichtelius.

– Den är ju resultatet av diskussioner där många har fått komma till tals. Så den är en kompromiss – och då blir den mer försiktig.


Fotnot: Forskningsprojektet Synliggörande, dokumentation och en förändrad lärarprofession i förskolan som genomförs i samarbete mellan universiteten i Karlstad och Uppsala finansieras med anslag från Vetenskapsrådet och Utbildningsvetenskapliga kommittén (UVK) och ska slutredovisas 2015.

Rösta

Är du nöjd med er gård?

Loading ...

ur Lärarförbundets Magasin