Läs senare

Okej att vara rädd

Passar barngrupp i förskoleklass.

Vi granskar framsidan på boken och undrar och spekulerar: Varför ser huvudpersonen ut att vara sur? De andra på bilden är ju så glada och hoppar och guppar förnöjt i vattnet. Var befinner de sig? Vilka är egentligen personerna och känner de varandra? Spänningen är uppbyggd, vi öppnar boken och ger oss in i Nils och Majas värld.

Igenkänningsfaktorn är hög för många. Att ha ett syskon som skryter om sina bedrifter är inte ovanligt, och vi känner genast för Nils som är lite rädd för vattnet och tycker att simhallen är stökig. Syrran hoppar och dyker, utför den ena konsten efter den andra. Farbrorn, som många först gissade var pappan, visar sig vara en excentrisk morfar med lustig frisyr och en förkärlek för sötsaker. Han livar upp hela storyn och framkallar många fniss – att bryta mot förväntade roller är ofta det tokroligaste som kan hända i en sexårings värld. Morfarn visar sig vara mycket bra att ha, med honom känner sig Nils trygg och övervinner vatten-motviljan.

Vi reagerar på färgerna i boken, som är klara och knalliga som godis, fina att se på och får oss att vilja vända blad.

Ett lyckligt slut är ett måste, tycker klassen. Och det får den, så klart. Bokens avslut bjuder på glass och lämnar en skön, osentimental känsla av att det är helt ok att känna sig liten och rädd ibland, utan att för den skull komma med övertydliga moralkakor.

Det bästa är att eleverna efter avslutad högläsning får låna boken när de vill och själva läsa den, med egna ögon och röster. Lätt-att-läsa-böcker är sannerligen små guldkorn i de unga klassrummen.

Nils och Maja på badhuset

Christina Lindström, Ingrid Flygare

[B Wahlströms förlag]

Fråga

1 juli träder förskolans reviderade läroplan i kraft – har du hunnit sätta dig in i förändringarna?

Loading ...

ur Lärarförbundets Magasin