Läs senare

Om läsning i förskolan

20 feb 2015

Ulla Damber är lektor i läs- och skrivinlärning vid Umeå universitet, Jan Nilsson är lektor i svenska med didaktisk inriktning vid Malmö högskola och Camilla Ohlsson är adjunkt i svenska vid Högskolan Kristianstad. Tillsammans har de skrivit Litteraturläsning i förskolan.

Boken består av två delar, en vetenskaplig och en mer handlingsorienterad. I den första delen redovisar och analyserar författarna sin studie och belyser även området med hjälp av aktuell forskning. I den andra delen av boken beskrivs vad tematiskt arbete är och läsaren får två konkreta exempel på teman att genomföra i förskolan.

Studier visar att intresset för litteratur börjar utvecklas tidigt. Föräldrarnas och förskollärarnas litteraturläsande påverkar barnens senare utveckling och strategier som läsare, samt deras språkutveckling. Att förstå vad text är till för och att läsning kan ge kunskap om egen och andras situation samt omvärlden, är väsentligt för framtida läsintresse. Interaktiva högläsningsstunder där barnen engageras i dialog med varandra och med pedagogen före, under och efter läsningen, där de får problematisera och bearbeta litteraturen på olika sätt, utvecklar dem språkligt, socialt och kunskapsmässigt.

Damber, Nilsson och Ohlsson skriver att de ville få svar på vilka förutsättningar barnen ges att utvecklas kunskapsmässigt i förskolan med litteraturens hjälp och hur förskolepersonalen arbetar med det oerhört viktiga uppdraget att grundmura nyfikenhet och lust till läsning. Under en sammanhängande vecka genomförde 40 studenter, vid tre olika lärosäten, observationer på 40 förskolor.

De genomförda observationerna visade att litteraturläsning förekom relativt sällan. Lässtunderna var korta och oftast förekom de rutinmässigt, till exempel vid ”läsvilan” där syftet till stor del, menar författarna, var av lugnande och disciplinerande art. Litteraturläsningen bortprioriterades ofta och fick ge plats åt andra aktiviteter.

Damber, Nilsson och Ohlsson gör i bokens andra del en grundlig genomgång av det tematiska arbetssättet. De påpekar vikten av att rätt litteratur väljs ut till temat, att litteraturen ska vara en källa till kunskap och att innehållet i temat ska styra valet av böcker.

Samtidigt påpekar författarna att temaarbete förekommer relativt sällan i förskolan. Deras erfarenheter är att temaarbeten väljs slentrianmässigt och ofta i anslutning till helger och högtider. Temat genomsyrar sällan hela verksamheten och än mer sällan får litteraturen vara en källa till kunskap. Deras studie visar att läsningen i 94 procent av fallen var isolerade händelser och inte knöt an till något som pågick i verksamheten.

Bokens andra del, den mer handlingsorienterade, kan ses som en handbok i att arbeta tematiskt. Stundtals är den kanske väl grundläggande. Som när författarna beskriver var man kan finna böcker eller andra möjliga kunskapskällor, men där finns också intressanta delar om pedagogiskt riktad textanalys, samt varierande sätt att förbereda, genomföra och följa upp läsningen.

Bilden av litteraturläsning i förskolan som Damber, Nilsson och Ohlsson målar upp är dyster. Mer än dyster. Deras erfarenheter av temaarbete i förskolan likaså. De gör en reflektion i boken kring varför resultatet kan se ut som det gör, varför förskollärarna inte prioriterar litteraturläsning och nämner stora barngrupper, vikarieproblematiken, allt fler administrativa uppgifter samt otillräcklig utbildning och bristande kompetensutveckling på området som möjliga orsaker.

Jag måste medge att jag provocerades emellanåt. Min bild av förskolan stämmer inte helt överens med författarnas. Det är en relativt liten studie. En studie gjord under en vecka i december månad 2010 med begränsade ekonomiska förutsättningar, utan särskilda forskningsmedel. Men resultatet kvarstår. I alla fall där och då.

Litteraturläsning i förskolan
Ulla Damber,
Jan Nilsson
och Camilla Ohlsson
Studentlitteratur

Fråga

Vad tror du skulle kunna locka fler att bli förskollärare?

Loading ...

ur Lärarförbundets Magasin