Läs senare

Översköljda av inflytande

Medvirkning genomsyrar den norska förskolepedagogiken. Det är ett förhållningssätt som handlar om att barnen ska vara medskapare i sin egen vardag.

10 dec 2015
Översköljda av inflytande
Foto: Vegard Grött

I mitten av augusti i år öppnade Hafs­lundsöy barnehage. Det syns. Allt är nytt, nästan glänsande fortfarande, även det yttre som dock ser mer ut som en militär anläggning än en förskola. Ja, förutom lekplatserna, leksak­erna och sandlådorna då. Men väggplattorna i beige-grönt, ljust- och mörkare grått och svart, ger onekligen förskolan en egen stil. Enhetsledaren Tove Beate Larsen kallar färg­kombinationen för ”spänstig”.

På ett föräldramöte dagen före vårt besök, berättade tre av förskollärarna om hur de ser på barnen. De betonade vikten av att barnen får leka och att barnen är medskap­ande i sin egen vardag, liksom att de har rätt att uttrycka sig, på sina olika sätt.

Marianne Kaugerud och Ida Andersen är förskollärare eller pedagogisk leder som det heter på norska. De beskriver de gemensamma värderingarna, som i mångt och mycket handlar om vem man ska vara som vuxen och vilken syn de anställda har på barnen.

Pedagogiken bygger på danning (bildning på svenska), mångfald och inkludering, språklig kompetens och denna ständigt åter­kommande medvirkning. Det handlar mycket om vilket perspektiv den vuxne tar i förhållande till barn, inte bara barns medvirk­ning utan också barns inflytande, vilken plats och roll barn har i sin egen vardag och vem den vuxne är i förhållande till barnet. Det som sker i vardagen är viktigt liksom att alltid ställa frågor till varandra, varför valde du att göra så? Varför sa du så till barnet?

– Det hjälper inte vad vi säger om vi inte gör det vi säger, som Tove Beate Larsen uttrycker det.

Marianne Kaugerud menar att medvirkning är att se barnen och att vi vuxna har all makt i samspelet. Hur använder vi den makten, när är det medvirkning och när är det inte medvirkning?

– Medvirkning är att jobba med vuxenrollen. Man blir aldrig färdig. Vi som jobbar med människor varje dag vet egentligen aldrig vad vi kommer att mötas av. Då gäller det att ha en trygg bas, att veta var man står, säger Marianne Kaugerud.

Tänker du att barnet kan mycket och har stor potential, då ger de positiva tankarna en annan utgångspunkt för att tolka barnets uttryck. Barnen ska också känna att de verk­ligen är en del av något som kan och ska förändras, att de är en del av utvecklingen. De ska inte bestämma för att det passar oss vuxna. Gång på gång återkommer Marianne Kaugerud och Ida Andersen till vuxenroll­en och understryker vikten av trygga vuxna som vet hur de ska möta de enskilda barnen.

– Jag var med fyra barn som badade i vattenrummet och efter en stund kom en pojke och öppnade glasdörren försiktigt: ”Jag tänker att jag ska vara här”, sade han och då sade jag: ”Det kan du gott vara”. Barnet ska tänka att här har jag möjlighet att medverka, att få bestämma över min dag, tycker Marianne Kaugerud.

Hösten har kommit även till barnehagen som ligger i ett villaområde i Sarpsborgs kommun i Östfold fylke i sydöstra Norge. I ateljén på nedervåningen målar några barn höstmotiv, de har gulröda löv framför sig. En pojke med glasögon är så koncentrerad att hela världen stängs ute, allt fokuseras på papperet, färgerna och penseln. Alldeles bredvid honom finns de stora glasdörrarna som leder rätt ut i den friska luften, det var ett önskemål från personalen, att tydligt binda samman ute och inne. Även i vattenrummet strax intill har hösten satt tydliga spår. Där finns fyra barn plus ett som inte vill vara med i badrännan där det också ligger en massa löv. En förskollärare, som döpt det till ett höstbad, sprutar vatten på barnen som skyddar sig med ett stort och färgglatt paraply. Barnen skrattar så de knappt kan stå på benen.

Hela det ljusa huset med många och stora fönster på de två våningarna ska vara till för barnen och framför allt ska det inte vara statiskt, rummen byter skepnad och roll när leken kräver så. En höjdpunkt för många av barnen är när de får åka hiss mellan våningarna, något de inte är vana vid hemifrån.

Organisationen är ny, tidigare låg det en förskola på precis samma plats men den var mycket mindre, både utomhus och inomhus. Det fanns också två andra förskolor en bit därifrån. Nu huserar de alla, personal och barn, i samma nya och moderna bygge där personalen numera har ett eget kontorsrum där alla har sina egna platser som ger dem möjlighet att planera och dokumentera.

En glasdörr delar av mellan avdelningarna för de stora och de små barnen. Mitt i huset finns det öppna och ljusa så kallade hjärterummet, det är här verksamheten för de större barnen dras igång varje morgon. Allt eftersom går personal och barn över till sina avdelningar. Hjärterummet ska vara ett rum där möjligheterna ska vara många. En stor pappkartong, en rest från flytten, står upp och ner och fungerar som koja. Snart har den nog gjort sitt, några barn har huggit ett antal hål i kartongen. Men de poängterade snabbt att det inte alls var för att förstöra den utan för att ordna lufthål.

Ida Andersen jobbar på avdelningen för de minsta barnen och hon menar att de måste få vara med och bidra, få uttrycka sig och bli sedda.

– Det är det vi sätter i fokus, att läsa och tolka barns uttryck och språkande. De uttrycker sig på så många sätt så det är ett kräv­ande jobb att tolka allt riktigt. Man måste vara närvarande till hundra procent, inte minst känslomässigt. Det är kämpeviktigt att vara här och nu i leken med barnen och se hur de reagerar på saker och verkligen lära känna dem, förklarar Ida Andersen.

Foto: Vegard Grött

Den norska förskolepedagogiken har för­ändrats och de båda förskollärarna på Hafs­lundsöy barnehage menar att det fanns en tid, en vilsen tid i skarven mellan 1980- och 90-tal, då målet att sätta barnen i fokus, gick för långt, att ”det tippade över till den andra sidan” som Marianne Kaugerud väljer att säga det. Då tolkades medvirkning som att barnen skulle få lov att bestämma allting.

– Då handlade det om något helt annat, om att inte sätta gränser och då hette det först medbestämmelse. Det var väldigt mycket diskussion även med föräldrarna om vad det betydde, förklarar Marianne Kaugerud.

Ida Andersen menar att de som arbetat på de norska förskolorna tidigare har varit upptagna med vad vuxna tror är bäst för barnen. Tanken att vuxna vet bäst har styrt, även i de gamla läroplanerna.

– Men nu har det utvecklats till att vi tänker att det är något vi kan göra tillsammans med barnen. Ett tag skulle barnen ordna allt, säger Ida Andersen.

Marianne Kaugerud menar att det är viktigt att hela tiden kommunicera, förklara varför det ett barn vill göra, inte funkar just nu. ”Det är en jätterolig idé, men det är bara fem minuter kvar tills vi ska äta, men jag skriv­er upp så gör vi det när det passar bättre”.

– Att jobba här är en ständig vidareutbildning, vi diskuterar och reflekterar och jag lär mig något nytt varje dag. Jag älskar att det jag tänker och tycker i dag, det kanske jag inte alls tycker och tänker om en månad, säger Marianne Kaugerud.

Enhetsledaren Tove Beate Larsen ser det som att den norska rammeplanen (läroplanen) ställer höga krav på alla vuxna i verksamheten, inte bara förskollärarna. Alla måste ha den i bakhuvudet varje dag. På samma sätt vilar FN:s barnkonventions ande över de norska förskolorna. Barnkonventionen är inskriven i norsk lag och Marianne Kaugerud anser att medvirkning går hand i hand med barnkonventionens närvaro i vardagen.

– I grund och botten handlar det om att barn ska ha samma rättigheter som oss vuxna. De är lika mycket värda. Barn har många tankar och dessa ska tas på allvar. Vi pratar mycket om hur det var förr, då var mycket utstakat redan i förväg, inte minst hur arbets­livet skulle bli. Det är inte säkert att yrk­ena finns i dag, som barnen kommer ägna sig åt när de blir vuxna. Så vilken rätt har vi att bestämma vad som är det absolut bästa för dem? Vi har en så viktig roll, vi ska stötta med öppenhet, säger Marianne Kaugerud.

I hjärterummet sjunger och dansar några barn till Vi gick in i en butik som de sjunger i den norska versionen av Jujja Wieslanders sång. Mitt i rörelseleken börjar en tjej klädd i prinsessdräkt bläddra i Den stora boken om motorsport samtidigt som den stora papplådan några meter därifrån, svajar betänkligt.

Norge

norge%20flagga.tif

Förskolan i Norge

Var: Hafslundsöy barnehage, Sarpsborgs kommun

Öppet: 6.45 till 17.00

Grupp: Sammanlagt 87 barn uppdelade i fyra grupper.

Lön: Förskollärarna har runt 422 000 svenska kronor om året plus att Sarpsborgs kom­mun har ett tillägg på ungefär 20 500 kronor per år. Det innebär att Ida Andersen och Marianne Kaugerud tjänar ungefär 36 800 i månaden.

Utbildning: Ida Andersen har läst sammanlagt fyra år och Marianne Kaugerud tre och ett halvt år på universitetet.

Måltider: Personalen har 30 minuters rast då de äter medhavd mat. De äter inte tillsammans med barnen.

Personal: I barngrupperna för de yngsta barnen är det 14 platser per grupp, två för­skollärare och två barnskötare.
I grupperna med äldre barn är det 28 platser, två förskollärare och två assistenter.
På avdelningar för barn upp till tre år, ska det vara en förskollärare på nio barn och på avdelningarna för större barn ska det vara en förskollärare på 18 barn. I Sarpsborgs kommun gäller att det ska finnas fyra vuxna på 28 barn över tre år och fyra vuxna på 14 barn under tre år. I båda de sist­nämnda fallen gäller att det ska finnas två förskollärare.
Män i förskolan är sällsynt.

Arbetstid och planeringstid: Sarpsborgs kommun har tillsammans med Utdanningsforbundet (motsvarigheten till Lärarförbundet) utarbetat ett protokoll. Förskollärare ska ha en arbetsvecka på 37,5 timmar och minst 4 timmar av dessa ska vara planeringstid. Av den tiden ska minst två timmar i månaden bestå av fackligt samarbete.

Styrdokument: Förskolans läroplan fastställs av reger­ingen, kunnskapsdepartementet.

Källor: Ninni Sandvik, Högskolen i Östfold, Hafslundsöy barnehage, Rammeplan for barnehager

Fråga

Om du får önska dig vad du vill inför det nya förskoleåret 2020 – vad väljer du då?

Loading ...

ur Lärarförbundets Magasin