Ingår i temat
Plats för djuren
Läs senare

”På dinosauriernas tid fanns ingen snö”

De är stora, de kan slåss och så är det lite mystiskt att de levde för så länge, länge sedan och plötsligt försvann. På förskolan Pandan i Katrineholm är intresset för dinosaurier stort.

20 mar 2013

Foto: Henrik WittAugust arbetar koncentrerat. Hans händer formar leran till trekantiga taggar. En efter en fäster han dem på ryggen på den dinosaurie som han håller på att skapa. August arbetar utan att ha någon teckning eller annan förebild framför sig, men tvekar inte. Han vet precis hur hans gigantosaurus ska se ut.
– Den var en köttätare som var 20 meter lång och 10 meter hög, förklarar han medan han jobbar.

Hans lerdinosaurie är inte riktigt lika stor, men mycket imponerande ändå. Enda problemet är att den har blivit lite framtung. Förskolläraren Pernilla Lindgren får rycka in och hålla upp huvudet så att svansen inte ska gå av medan August sätter fast de sista taggarna. När han är klar byts de av så att August håller huvudet medan hon letar efter något som kan fungera som huvudstöd medan leran torkar.

– Eller också kan du hålla den så hela natten, August, föreslår kompisen Sem hjälpsamt.

August och Pernilla Lindgren tar förslaget för det skämt det är och snart har de hittat en pappersrulle i passande storlek som kan avlösa Augusts händer.

Foto: Henrik Witt

Att göra lerdinosaurier ingår i det barnstyrda dinosaurieprojekt som just nu pågår på avdelning svart på förskolan Pandan i Katrineholm.

– Det började i höstas med att August hade ett stort intresse för dinosaurier. Han hade sett Walking with Dinosaurs på Globen och pratade mycket om dinosaurier och hade många frågor. Fler barn blev intresserade och då kände vi pedagoger att det var dags att fånga upp intresset och göra något gemensamt av det, berättar Pernilla Lindgren.

Efter att ha pratat med barnen om vad de ville göra, bestämdes att de tillsammans skulle skapa en dinosaurievärld i en blå badbassäng.

– Det var vi pedagoger som föreslog att vi skulle använda bassängen som avgränsning för världen. Vi tyckte att det skulle vara ett bra sätt för den att få vara i fred, säger Pernilla Lindgren.

Barnen godtog förslaget och snart började en uråldrig värld växa fram på golvet i bassängen. Hur den skulle se ut bestämde barnen själva efter att ha tittat på filmer på Youtube, läst böcker som pedagogerna lånat hem från biblioteket, och googlat sig fram till svar på alla frågor som dykt upp under arbetets gång.

– Vi pedagoger är inga experter på det här, barnen vet betydligt mer än vad vi gör, och det de inte vet tar vi reda på tillsammans, säger Pernilla Lindgren.

Att barnen har bättre koll på alla långa och krångliga dinosaurienamn blir i alla fall tydligt när hon strax därpå blir ombedd att byta film i läsplattan som står på i hyllan och ger bakgrundstämning medan skapandet i lera pågår.

– Pernilla, filmen är slut, kan du byta, frågar Sem.

– Ja, nu vill jag se något med växtätare, säger August.

– Kan ni säga något namn så det blir lättare att hitta, undrar Pernilla Lindgren och går fram till läsplattan och börjar söka i youtube-listan efter nya filmer.

– Kanske något med en allosaurus, föreslår hon sedan.

– Nej, det är en köttätare, rättar August snabbt.

– Åh, förlåt, säger Pernilla Lindgren med ett urskuldande leende, och fortsätter söka i listan efter en växtätare.

Till slut hittar hon en film med en stegosaurus och alla blir nöjda.

Lovisa kommer in i rummet och frågar om hon också får göra en dinosaurie. Svaret blir självklart ett ja och hon tar ett förkläde och en klump lera och slår sig ner vid bordet.

Foto: Henrik Witt

– Jag ska göra en långhals, deklarerar hon.

August följer intresserat hennes arbete med lerklumpen och kommer med goda råd medan den formas till en växtätande dinosaurie med lång hals.

– Du måste fästa grejorna ordentligt annars blir det som med min, säger han och pekar på en mindre, torkad lerdinosaurie vars svans har trillat av och nu hålls på plats med frystejp.

I dinosaurievärlden i rummet intill samsas barnens torkade lerdinosaurier med plastdinosaurier i olika storlekar. Ovanför bassängen hänger ett par flygödlor i papp och utanför bassängen är ett par utklippta och blåmålade spår fastklistrade på golvet. Kanske från en skräckinjagande tyrannosaurus rex som rymt? Klart är i alla fall att spåren kommer från just en tyrannosaurus rex, det är alla barnen överens om. På väggen sitter faktablad med bilder på olika dinosaurier där man kan se hur de och deras fotspår såg ut. Bredvid hänger ett regelpapper på hur man får hantera sakerna i dinosaurievärlden. På flygödlorna får man till exempel bara blåsa och lerdinosaurierna får man inte röra, men med plastdinosaurierna är det fritt fram att leka. Enligt barnen är det pedagogerna som har bestämt vilka regler som gäller, men det håller inte Pernilla Lindgren riktigt med om.

– Det är vi pedagoger som har skrivit lappen, men vad som står där har vi ju bestämt tillsammans, protesterar hon.

Barnen står dock fast vid sin åsikt och Pernilla Lindgren kan bara konstatera att ibland uppfattar de saker på ett annat sätt än vad pedagogerna gör.

Foto: Henrik Witt

I bassängen finns inte bara dinosaurier. Där finns även berg, sjöar – i en bor en blåmålad liopleurodon, det vill säga en havslevande reptil, som August gjort – och träd. Dessutom finns det en stor röd vulkan i papier-maché.

– Den har jag gjort, ropar Lovisa från rummet intill.

Trots mängden vitt utanför förskolans fönster är dinosauriernas värld vackert grön. Avsaknaden av snö är märkbar i jämförelse.

– När dinosaurierna levde fanns ingen snö, konstaterar August.

– Nej, för då var det jättevarmt, säger Sem.

Mot bassängens insida står en teckning lutad. Den har Lovisa också gjort.

– Det är för att dinosaurierna ska känna sig hemma, berättar hon.

Andra projekt som pågår för att göra dinosauriernas värld bekväm är möbelsnickeri i verkstan.

– Riktigt vad det blir av det vet vi inte än, säger Pernilla Lindgren.

Intresset för dinosaurier tas med även när barnen går ut. Då är det mest tafattlekar som gäller, med farliga, vrålande köttätare som jagar snälla, men stora, växtätare. Var och när dinosaurieprojektet kommer att sluta vet ingen, det är ju helt styrt av barnens intresse.

– Vi brukar försöka fånga upp barnens tankar och lyfta dem, men det är första gången som det har vuxit till något så här stort, säger Pernilla Lindgren.

Hon och hennes kollegor är mycket nöjda med resultatet, det är så här de vill jobba. Förutom att barnen lär sig mycket om just dinosaurier har projektet lett till många andra positiva saker som exempelvis språkträning.Foto: Henrik Witt– Eftersom vi hela tiden har samtalat och diskuterat oss fram till ny kunskap har det blivit många tillfällen till språkträning. Dessutom har barnen fått öva på att vänta på sin tur i samtalet och lyssna på varandra, säger hon.

Andra saker som övats är samspel framför datorn och matematik.

– Det har blivit mycket prat om storlek: tjock, smal, liten, stor, lång och kort, konstaterar Pernilla Lindgren.

Dessutom har det räknats mycket, till exempel antalet ryggtaggar och tänder.

Flickor och pojkar har varit lika intresserade och involverade i projektet. De allra flesta av avdelningens 24 barn, alla fem år, har deltagit på något vis, några mer och andra i mindre utsträckning.

– Några få har inte alls velat vara med, men det är okej, då har de gjort något annat i stället, säger Pernilla Lindgren.

Hon och hennes kollegor funderar just nu på vad som ska bli avdelningens nästa projekt.

– Ett stort intresse som vi märker att många av barnen har och pratar mycket om är Ninjago och Star Wars. Kanske är det något vi kan lyfta framöver. Fast hur vet vi inte riktigt än, säger hon.

Parasaurolophus

blev upp till 10 meter lång och var växtätare. Parasaurolophus hade en kam på huvudet, kanske den underligaste utväxt man hittat på en hadrosaurid. Den sträcker sig som ett rör bak över nacken, man tror att djuret använde kammen för att trumpeta, eftersom den var ihålig.

Alla artiklar i temat Plats för djuren (8)

Fråga

Välkommen tillbaks till jobbet! Vad ska du prioritera i höst?

Loading ...

ur Lärarförbundets Magasin