Ingår i temat
Hållbar utveckling
Läs senare

På marsch för hotade djur

Hållbar utvecklingAdoptionen av elefant­ungen Sirimon blev startskottet för för­skolan Lekladans arbete för att rädda utrotnings­hotade djur.

av Erik Ignerus
21 Okt 2018
21 Okt 2018
På marsch för hotade djur
Barn och personal på förskolan Lekladan demonstrerar för isbjörnarnas framtid. Foto: Förskolan Lekladan
Barn och personal på förskolan Lekladan demonstrerar för isbjörnarnas framtid.
Foto: Förskolan Lekladan

Allting började med en resa. Nina Andersson, från förskolan Lekladan i Linköping, åkte tillsammans med en kollega till Kenya och fick där både inspiration och nya erfarenheter.

Under åtta hektiska dagar hann de besöka barnhem, förskolor och skolor. Men så här i efterhand var det framför allt en av dagarna som gjorde ett extra stort avtryck.

Det var då de besökte ett elefantbarnhem, och blev faddrar åt Sirimon.

Vi samlade ihop hela förskoleområdet för marschen, jag tror vi var nästan 120 stycken.

– Han hade fastnat i ett taggtrådsstängsel någonstans och man hade uppmärksammat att han var helt ensam, det var så han hamnade på elefantbarnhemmet. Elefanter måste ha sin mamma nära i fyra år eftersom de diar, säger Nina Andersson.

De två förskollärarna dokumenterade hela sin resa på Instagram. Hemma i Sverige kunde barnen, föräldrarna och den övriga personalen följa resan och läsa om den lilla elefanten.

TIPS!

Vill du också jobba med utrotningshotade djur?

Nina Anderssons bästa tips är att börja med att lära sig mycket själv om djuret. Läs på och fundera över om det finns andra områden att koppla djuret till, går det att spinna vidare på något sätt? Leta också upp musik, böcker och filmsnuttar som handlar om djuret.

När Nina Andersson och hennes kollega kom tillbaka till förskolan blev det mycket prat om resan, och framför allt om elefanterna. Barnen blev snabbt väldigt fästa vid Sirimon.

– Det var det vi pratade absolut mest om. Jag tror också att det var det som var lättast för barnen att ta till sig. Andra saker vi berättade om var så långt ifrån deras verklighet att de inte riktigt kunde förstå. Med Sirimon blev det väldigt personligt och tydligt, de förstod vilket farligt liv han hade levt och att han kunde bli dödad av tjuvjägare.

Under de närmaste månaderna blev elefanter det stora samtalsämnet på Lekladan, och personalen valde att ta vara på det stora intresset och utforska mer om djuret med barnen. Tillsammans bestämde de sig också för att göra någonting åt elefanternas svåra situation, och började därför att förbereda en demonstrationsmarsch som avslutning på arbetet.

Barnen ordnade med plakat och gjorde egna instrument av återvunna kapsyler som de kunde skramla med för att protestera mot tjuvjakten.

– Vi samlade ihop hela förskoleområdet för marschen, jag tror vi var nästan 120 stycken, och sedan när vi drog i gång gick alla i takt till Överste Hathi från Djungelboken som vi spelade från telefonerna, säger Nina Andersson.

Förskolläraren Nina Andersson demonstrerar för isbjörnarna.
Foto: Förskolan Lekladan

Under den två kilometer långa marschen passerade de olika stationer med QR-kod­er där det gick att se filmer om elefanter och få massor av annan information om djuret.

– Till slut samlades vi med våra plakat och banderoller på en fotbollsplan, vi ropade ”stoppa tjuvjakten” och sjöng sånger om elefanter. Sedan bjöds vi på glass till tonerna av Darins Ja må du leva.

Demonstrationen blev en riktig succé. Och personalen kände därför att de ville fortsätta på den inslagna vägen. Året efter fick de syn på tävlingen Kartongmatchen som går ut på att återvinna förpackningar. Alla som deltog fick välja ett av tre djur som de skulle skänka pengar till. Elefant, isbjörn eller orangutang.

– Vi i personalen var övertygade om att de skulle välja elefant, men barnen överraskade och valde isbjörn och visade stort intresse för den. Vi kände direkt att jaha, då kanske vi ska jobba vidare med isbjörnar, säger Nina Andersson.

Ganska snabbt visade det sig att isbjörnar är ett väldigt tacksamt arbetsområde som det även ryms många andra frågor i. Som platserna isbjörnar lever på och problemen med att isen smälter och att de då får svårt att hitta mat.

Engagemanget växte i barngruppen och till slut bestämde de sig för att göra en ny protestmarsch, som även den blev väldigt lyckad. Nina Andersson är glad över att de hittat en sådan bra form för arbetet i förskolan.

– Barnen lär sig så mycket när de blir involverade och intresserade, och även föräldrarna har engagerat sig mycket i projekten. Sedan går det att få in så mycket andra saker när man börjar prata om ett djur, på så sätt är det också väldigt bra. Till exempel om inuiter och kulturell mång­-fald, eller hållbar utveckling när vi pratar om isbjörnar, säger hon.

Att uppmärksamma frågor som hållbar utveckling, klimatförändring eller tjuvjakt kan ibland vara en svår balansgång. Men Nina Andersson tycker att det är viktigt att inte väja för tuffa frågor.

För att barnen själva skulle få känna hur isen smälte när de lärde sig om isbjörnar fick de hålla i isbitar.
Foto: Förskolan Lekladan

– Vi har landat i att barnen måste få veta sanningen, det är deras jord också. Men det är förstås viktigt att de inte blir rädda eller ledsna, utan att vi i stället visar att det går att förändra saker och ting här på jorden. Visst, det kanske inte hjälper om en person släcker lampan på toaletten, men vi ser det som att de får ett verktyg för att visa sitt missnöje och påverka saker i rätt riktning. Man kan alltid få någonting i världen att ändra sig.

Förskolan Lekladan har gjort vad de har kunnat för att rädda både elefanter och isbjörnar. Nu till hösten kommer personalen tillsammans med barnen att välja ut ett nytt djur att kämpa för.

– Vilket det blir vet vi inte riktigt än, vi har några förslag. Men det är klart att det kommer bli en protestmarsch igen, det känns ju som att det är vår grej nu.

Fråga

Vad skulle betyda mest för att din arbetsmiljö ska bli bättre?

Loading ...

ur Lärarförbundets Magasin