Läs senare

Paus som ger mer än bara avkoppling

ForskningVilan har alltid varit en viktig del i förskolan. I sin forskning lyfter Sofia Grunditz flera värden med den, utöver själva återhämtningen.

01 apr 2019
Illustration: Gustaf Öhrnell Hjalmars/Agent Molly & Co

Du har undersökt vilan i förskolan, både historiskt och i nutid. Vad har du kommit fram till?

– Att det är tydligt hur viktig omsorgen alltid har varit. Hur och när man sover är väldigt personligt, det är värdefullt att barn får vara så privata också i förskolan. Det finns också många stunder av närhet och intimitet, det kan handla om att somna i en vuxens knä eller att det kan ligga en förskollärare inträngd mellan två små barn under vilan. Det är ofta inte sådant som aktivt dokumenteras.

Hur kommer det sig att du valde just det forskningsområdet?

– När jag gick i forskarskola ville jag ägna min licentiatuppsats åt något som har med yngre barn att göra. Jag började ganska förutsättningslöst att göra fältstudier genom att videofilma på en avdelning. Rätt snabbt blev jag varse om hur stor del av förskoledagen som upptas av vilan. Ändå är det ett underbeforskat område. Då bestämde jag mig för att titta närmare på just det. Jag tänker att det finns mycket att lära och utveckla om vi börjar studera vilan mer som en egen företeelse. Om vi lär oss mer om historien så förstår vi också varför vi gör som vi gör i dag.

Det pågår mycket intera­ktion mellan pedagoger och barn och mellan barnen inför vilan.

Vad fick du syn på i dina nutida fältstudier?

Sofia Grunditz

Foto: Niklas Björling/ Stockholms universitet

Sofia Grunditz är filosofie doktor i förskole­didaktik på Stockholms universitet. Hon undervisar på förskollärarutbildningen och håller i kurser om bland annat förskole- och barndomshistoria och förskolans roll i samhället.

– Dels såg jag att vilan är så mycket mer än bara den timmen eller vad det kan vara då de yngre barnen verkligen sover. Vilan kan uppta upp till fyra timmar av förskoledagen. Förberedelserna börjar direkt efter lunch, ofta i form av blöjbyte och handtvättning. Dessutom ska alla madrasser tas ut, det ska ske en kommunikation kring var vart och ett av barnen ska ligga och alla ska hitta sina personliga tillhörigheter som gosedjur och filtar. När barnen väl vilat klart pågår en tid av uppvaknande på olika sätt. Det här är en viktig mellanrumstid i förskolans vardag där det faktiskt sker mycket, också lärande.

Kan du ge något mer exempel på vad som sker under den här tiden?

– Jag såg till exempel att det pågår mycket interaktion mellan pedagoger och barn och mellan barnen inför vilan. Dels genom blickar som kan visa på vilken plats barnet förväntas lägga sig eller att två barn som ligger bredvid varandra interagerar med ögonkontakt. I samband med vilan uppstår också ofta perioder av egentid för barnen, eftersom de vuxna kan vara upptagna med att exempelvis trösta någon. Jag såg då hur små grupper av barn utvecklade egna aktiviteter, som exempelvis att tillsammans bädda ner sina gosedjur eller att de hittade en hårsnodd som de började skjuta med. Det kunde också uppstå situationer där barnen bröt mot det jag kallar ”vilans ordning”.

Vad är det?

– Vilan är en del av kamratkulturen i en förskola. Den görs på ett visst sätt, likadant varje dag. Barnen skolas fort in i hur de förväntas bete sig genom att iaktta sina kompisar. Men ibland går de utanför ramarna, som exempelvis en situation som jag stötte på under fältstudien då ett barn tog initiativ till en tittutlek, som pedagogen hängde på. Jag kunde också se att barnen inte verkade bli störda om det fanns andra barn som grät, vilket är ganska vanligt att framför allt nyinskolade gör inför sovstunden. De andra kom ändå till ro eftersom det fanns en trygg förvissning om att de vuxna skulle ta hand om det.

Du har också tittat på vilan ur ett historiskt perspektiv genom att närstudera fotografier och filmer. Varför då?

– Jag är övertygad om att vi har en outforskad skatt här eftersom förskolans historia är så väl dokumenterad i bilder ända från början av 1900-talet. Det kan förstås vara ett arrangerat utsnitt av verkligheten, kameror var ovanliga förr i tiden. Det kritiska perspektivet har jag hela tiden med mig. Samtidigt är det likadant med allt annat och än i dag. Man visar, omedvetet eller medvetet, bara upp en liten del. Jag har försökt titta på det som sker mellan raderna, om man nu kan säga så om bilder.

Vad kan det vara?

– Studierna av foton och  filmer tyder på att vilan alltid har skett efter huvudmåltiden, i ett rum som annars används åt mer pedagogisk verksamhet. Förr hade förskolan specialdesignade fällbara sängar, i nutid är det madrasser, yogamattor eller vagnar som används. Avsaknaden av särskilda sovsalar tyder på att det pedagogiska alltid verkar ha varit av hög prioritet, även om det i dag kan finnas en bild av att det förr mest handlade om omsorg.

Du har också analyserat kroppsspråk och rörelsemönster i bilderna. Vad har du sett och hur gjorde du?

– Jag har zoomat in rörelserna i bilderna genom att rita upp dem i seriestrippar. I de analyserna såg jag att den vuxna så vitt jag kunnat se alltid omsorgsfullt har stoppat om varje barn. Det ger en annan bild av dåtidens barnomsorg, som ibland framställs som kall och kylig.

Avhandlingen heter Vilan i förskolan 1910–2013: Visuella material och visuell metodologi. Stockholms universitet,2018.

Fråga

Hur stor är din barngrupp?

Loading ...

ur Lärarförbundets Magasin