Läs senare

Plattorna är inga monster

krönikaForskaren Susanne Kjällander, välkomnar Skolverkets nationella IT-strategi och funderar över varför många är så tveksamma till lärplattor i förskolan.

av Susanne Kjällander
12 okt 2016
12 okt 2016

Hur många har jagat digitala monster i sommar? Pokémon Go tog Sverige med storm, med följande debatt om det är bra eller dåligt – oftast dåligt om man får tro debattörerna. Men om vi ser det ur barnens perspektiv? Plötsligt leker barn i alla åldrar med varandra – utomhus! Dessutom är föräldrarna med och spelar. Är detta en startpunkt där vuxna kan börja förstå och vara delaktiga i barns engagemang i den digitala miljön?
Jag har forskat om digitala lärplattor i förskolan i fem år. Inte sällan får jag frågan: ”Är det bra eller dåligt?”. Mitt svar är att plattorna kan vara bra om de används på bra sätt och dåliga om de används på dåliga sätt. I detta nummer av Förskolan är temat ”barnsyn” och jag tänker att det beror på vilken barnsyn man har – hur man tänker kring våra allra yngsta – deras nyfikenhet, lust och utforskande såväl som deras oro och frustration.

Att plattorna kommit till förskolan för att stanna är vi nog överens om, samt det självklara i att barn såklart inte ska spendera hela sin barndom framför en skärm. Men däremellan då? Jag har mina barn i en förskola som tills nu varit utan lärplattor. Vi valde förskola för att barnen skulle komma ut i skogen – något vi inte gör i vardagen då vi bor mitt i stan. Alla barn har olika behov, vissa behöver komma ut i skogen, andra behöver få komma i kontakt med det digitala. Många är tveksamma till att lärplattor ska få en viktig roll i förskolan. Men frågan är varför? Är det kanske för att vi själva inte lekte med dem när vi var små? Jag är inte alls orolig för hur de används i förskolan, där barn ligger runt en platta och ritar, projicerar en stjärnhimmel i taket eller använder den som kassa­apparat i lekaffären. Barnen skapar och har roligt tillsammans. Jag ser i min forskning hur plattorna berikar förskol­ans hela verksamhet – och det på barnens villkor.

Här kommer demokratiaspekten på spel: det digitala ska inte vara en fråga om klass, etnicitet eller genus. Alla barn måste bjudas in i en digital miljö av kvalitet. Pedagogerna i mina projekt menar att lärplattor fungerar väl för att närma sig nyanlända barn med ett annat språk, via appar med flera språkalternativ.

Skolverkets förslag om en nationell IT-strategi har en målbild där alla förskollärare har en digital resurs var och där det går fem barn per digital resurs år 2022. Det tycker jag är rimligt – jag har i min forskning sett hur det är just i det kollektiva utforskandet kring plattan som kreativiteten och lärandet flödar. Nya digitala resurser kräver dock att förskollärarna får verktyg för att hantera dessa – nya metoder för nya tider.

Fråga

Vilken inskolningsmetod använder ni i er förskola?

Loading ...

ur Lärarförbundets Magasin