Läs senare

Politiskt intressant om lärande

21 okt 2013

Länge var schweizaren Jean Piaget (1896–1980) ensam som auktoritet inom pedagogik och kunskapsteori i västvärlden. Så öppnade sig Sovjetunionen och vitryssen Lev Vygotskij (1896–1934) med tankar som anknöt till Piaget, men också ifrågasatte de biologiskt betingade utvecklingsfaserna, kom att påverka läroplanerna. När Sandra Smidt med sin bok Bruner och de små barnens kommunikationsutveckling introducerar amerikanen och hans böcker översätts, kan vi tala om tre stora förgrundsfigurer, Piaget, Vygotskij och Bruner.

Den humoristiske Bruner har definitivt något viktigt att tillföra, när kris och etnisk och kulturell blandning i skolan står högt på dagordningen. Bruner har höga tankar om skolans möjligheter att vara den ideala arenan för att uppmuntra barn att tänka, reflektera, ställa frågor och anstränga sig att hitta svar. Barnets motiv är, enligt Bruners forskning, en önskan att visa sig kapabel, att känna sig värdefull i en gemenskap och inte minst nyfikenhet. Att utgå från barnets intresse är överlägset metoden att sätta upp betyg som mål. Att skolan för många framstår som meningslös, liksom den gjorde för Bruner själv, kan bero på att den sysslar med saker som ligger långt ifrån barnens intressesfär. Förskolans och skolans läroplaner utformas så att lärandet ligger utanför barnens levnadsvillkor, erfarenheter och intressen. Dessutom finns, enligt Bruner, oavsiktliga eller dolda läroplaner och något han kallar ”det onödiga lärandet” vilket leder till att barn rankas och nivågrupperas. Vi vet hur diskussionen går. Enligt utbildningsministern bör undervisningen till stor del handla om att läraren berättar hur saker och ting förhåller sig medan eleverna sitter tysta och lyssnar. Hur många gånger har vi hört att man inte ska låta barn syssla med triviala saker som att göra lövcollage eller fylla i färdiga teckningar med färgkritor?

Sandra Smidt närmar sig en känslig fråga, nämligen att Bruner tycks anse vissa samhällen mindre utvecklade och civiliserade än andra. Ingen alltför kontroversiell ståndpunkt, kan jag tycka, men samtidigt finner jag Bruners varning för pedagogfällan, att se den egna kulturen som idealet och att se varje familj som faller utanför mönstret för den vita medelklassfamiljen som missgynnad, mycket befogad.

Skillnader behöver inte vara brister. Att vara läkare eller domare har hög status för oss och i vissa afrikanska länder gäller samma för lärare och medicinmän. Om det amerikanska Head Start-programmet (med satsningar på bland annat utbildning och hälsa för barn i låginkomstfamiljer, reds anm.) skriver Bruner att det hade ett vällovligt syfte men ”var inpyrt med den nedlåtenhet som ofta åtföljer reformrörelser”.

Fallstudier från Reggio Emilias förskolor liksom El Sistema i Venezuela, som numera också finns i Göteborg, är uppiggande läsning. Utbildning är för Bruner en politisk sak och han påminner om att viktiga samhällsfrågor hela tiden måste diskuteras. Ska man få välja skola? Är det valfrihet bara för de priviligierade? Vilken effekt har fattigdom på barns lärande och utveckling? Att vara papperslös? Sista frågan är min egen.

När Bruner började sin spädbarnsforskning 1966, då det mesta handlade om att mäta reflexer och sinnesförnimmelser, fann han att det nyfödda barnet är berett att kommunicera med en rik vokabulär av rörelser, skrik och visuell respons. Han slog fast att barnet från födseln eller möjligen ännu tidigare, måste betraktas som en kompetent varelse, och att kognitiv utveckling dels beror på interaktion och dels på eget initiativ.

Avsnitt med konkreta anvisningar för att skapa ramar och stötta barnet i lärande- och språkprocessen är kursiverade under rubriken ”Implikationer för praktiken”.

Varför blir vi som vi blir? I första kapitlet berättar Sandra Smidt om Jerome Bruners barndom i en judisk medelklassfamilj. Han föddes blind och genomgick två starroperationer för att få synförmåga, dock utan vidseende. Han kom därför att vrida på huvudet hela tiden och tror själv att han därför uppfattades som synnerligen alert! Bokens början inspirerar till fortsatt läsning.

Bruner och de små barnens kommunikationsutveckling

Sandra Smidt
Studentlitteratur

Fråga

Välkommen tillbaks till jobbet! Vad ska du prioritera i höst?

Loading ...

ur Lärarförbundets Magasin