Läs senare

Regeringen vill se fler män i förskolan

Den svenska regeringen satsar på fler män i förskolan för att öka jämställdheten. Men ny norsk forskning visar att fler män inte automatiskt motverkar traditionella könsmönster.

14 Okt 2013

Som ett första steg i det som enligt regeringen ska bli en nationell satsning på att öka andelen män i förskolan har Skolverket fått i uppdrag att ta fram lärande exempel om arbetet med att öka mäns intresse för förskollärarutbildningen och arbetet som förskollärare eller barnskötare. Dessutom ska verket under 2013 och 2014 anordna minst fyra konferenser om erfarenheterna av arbetet med att öka antalet och andelen män som studerar till förskollärare respektive arbetar som förskollärare eller barnskötare i förskolan.Slutligen ska Skolverket också komplettera sin pågående informationskampanj om läraryrkena och de nya lärarutbildningarna så att den delvis inriktas på att få fler män att utbilda sig till förskollärare.

I debatten framhålls gärna Norge som gott exempel i arbetet med att öka intresset för lärarutbildningarna och rekrytera fler män till förskolan. Men statistik och ny norsk forskning visar att arbetet är både svårt och komplext.

En dyr storsatsning från den norska regeringen med bland annat reklamfilmer och egna hemsidor för att öka intresset för den norska motsvarigheten till förskollärarutbildningen ledde till stor framgång förra året med en ökning av antalet sökande med 22 procent. Men i våras hade sökarantalet åter halkat tillbaka till samma nivå som 2011, det vill säga till före kampanjen började, så effekten var kortvarig.

I Norge, liksom i Sverige, råder det brist på förskollärare i allmänhet och på manliga förskollärare i synnerhet. Andelen män i de norska förskolorna är visserligen högre än i Sverige och på uppgång, 8,5 procent 2012 jämfört med 6,2 procent 2004, men fortfarande långt ifrån männens andel av befolkningen i stort. Ett faktum som oroar många samhällsdebattörer i vårt grannland. Men argumenten för varför andelen män i förskolan bör öka varierar och är delvis motsägande, enligt Mette Løvgren som är doktorand vid Høgskolen i Oslo och Akershus.

Ett vanligt förekommande argument för varför andelen män måste öka inom förskolan är att det på sikt skulle öka jämställdheten i samhället eftersom männen i förskolan visar att män och kvinnor kan göra samma saker.

Ett annat argument är, något motsägelsefullt, att männen behövs i förskolan eftersom de har särskilda egenskaper och kan agera manliga förebilder för pojkarna som saknar sådana i den feminiserade värld som är förskolans.

Dessutom hoppas debattör-erna på att fler män i förskolan skulle höja både lönen och statusen för de som arbetar där.

Mette Løvgren har i sin snart färdiga avhandling valt att undersöka vad män och kvinnor verkligen gör i sitt arbete i den norska förskolan. Hon lät 2300 kvinnor och 133 män som arbetar i förskolan svara på ett antal enkätfrågor om hur ofta de utför vissa arbetsuppgifter som blöjbyten, fysiska aktiviteter som bollspel och klättring, tar upp känsliga ämnen med föräldrarna, lär barnen tal och bokstäver, genomför föräldrasamtal och arbetar praktiskt med barnen.

Trots att de som besvarat enkäten anser att alla arbetsuppgifter passar lika bra för båda könen visar deras svar att i praktiken byter kvinnorna oftare blöjor på barnen och männen deltar oftare i fysiska aktiviteter. Svaren visar också att kvinnorna något oftare arbetar praktiskt med barnen, lär dem tal och bokstäver och tar upp känsliga ämnen med föräldrarna.

Skillnaderna mellan hur ofta männen och kvinnorna uppger att de utför vissa arbetsuppgifter är små, men signifikanta. Det vill säga, de är statistiskt säkerställda och beror inte på tillfälligheter i just den här undersökningen. Mette Løvgren vill ändå understryka att de är små.

– Med tanke på tidigare intervjustudier i Norge och utomlands hade jag förväntat mig större skillnader, säger hon och lyfter frågan om det möjligen är de olika undersökningsmetoderna, enkät kontra intervju, som påverkat resultatet, eller om det är kulturella skillnader mellan Norge och USA, Storbritannien och Australien där de andra studierna gjorts, som är orsaken.

Hon vet inte säkert vad de skillnader som trots allt syns i hennes norska enkätstudie beror på, men säger att en orsak kan vara konservativa värderingar hos de som arbetar i förskolan eller hos förskolans ledning. Kanske i kombination med konservativa förväntningar hos föräldrarna.

Tidigare forskning, gjord av Mette Løvgrens kollegor Mette Vågan Slåtten och Olav Kåsin, visar att det inte nödvändigtvis är männen som inte vill utföra blöjbyten utan att det snarare är deras kvinnliga kollegor som vill att männens närvaro ska göra skillnad, och därför uppmuntrar männen till att ägna sig åt fysiska aktiviteter med barnen medan kvinnorna tar hand om blöjbytena.

En annan orsak till arbetsfördelningen kan vara att kvinnorna är mycket måna om att männen trivs och vill stanna kvar inom yrket, och att det därför enligt kvinnorna är extra viktigt att männen får utföra sådana arbetsuppgifter som de gillar.

Men trots att den norska forskningen därmed visar att det finns viss risk för att fler män i förskolan snarare cementerar traditionella könsroller än luckrar upp dem tycker Mette Løvgren att man ändå bör sträva efter fler män i förskolan.

– De skillnader som finns mellan vilka arbetsuppgifter som män respektive kvinnor utför är så små att det inte är säkert att barnen lägger märke till dem. Men om det däremot bara finns kvinnor i förskolan finns risk att barnen tror att det bara är kvinnor som kan utföra de arbetsuppgifterna.


Fotnot: Andelen män som arbetade i kommunal förskola i Sverige år 2012 var 3 procent och i enskild förskola 5,5 procent.

Fråga

Vad skulle betyda mest för att din arbetsmiljö ska bli bättre?

Loading ...

ur Lärarförbundets Magasin