Läs senare

Sätt stopp för gnällspiken

Har ni problem med en ständigt sur och negativ kollega på jobbet? Vänta inte med att ta upp problemet. Konfrontera istället för att prata bakom ryggen. Det vinner alla på.

20 Apr 2010

Nästan alla har träffat på dem någon gång: gnällspikarna, kverulanterna – de som verkar ha klagomålet som sin huvudsakliga näring. De har sällan något gott att säga om något eller någon, de sågar alla idéer, tycker allt är besvärligt, ser nackdelarna framför fördelarna och känner sig allt som oftast förfördelade och utnyttjade.
–Sådana här negativa personer drar ner hela arbetslagets kapacitet och berövar gruppen dess arbetsglädje. Man brukar ju tala om energitjuvar och den beskrivning passar in på de här personerna, säger Siv Boalt Boëthius, som förutom att vara psykoanalytiker, professor emeritus vid Stockholms universitets pedagogiska institution också har mångårig erfarenhet som organisationspsykolog. Hennes doktorsavhandling handlade om organisation och relationer mellan personal inom barnomsorgen.

Samtidigt som hon tydligt beskriver riskerna med dessa gnällspikar och energitjuvar, så betonar hon också att det, som i allt, är en fråga om samspel. Och inte är det säkert att problemen på förskolan upphör om gnällspiken försvinner från arbetsplatsen.
–Om man i en arbetsgrupp har problem med en person som hela tiden är väldigt negativt inställd så handlar det, säger hon, dels om den enskilda personens attityd, dels om gruppens förhållningssätt och mogenhetsgrad.
Kanske är den här personens attityd i själva verket ett uttryck för hela gruppens otillfredsställelse.
–Omedvetet lyfter kanske den negativa personen fram det missnöje hon upplever att de andra också omfattar. Därför är det viktigt för deltagarna i gruppen att först av allt rannsaka sig själva; hur har vi det på jobbet, hur trivs vi med chefen, med arbetsuppgifterna och med varandra.
Det är viktigt att fundera över hur vi själva agerar, vilken del i mönstret vårt eget handlande utgör innan vi går vidare.

Men visst kan den negativa attityden vara ett uttryck just för den enskilda personens frustration och missnöje och det menar Siv Boalt Boëthius ska arbetsgruppen inte acceptera.
–Visst kan alla ha en dålig dag, men arbetskamraterna måste kunna kräva lite hyfs och social kompetens av sina kollegor, även om de har problem hemma.
Hon är noga med att poängtera att man inte ska vänta för länge med att säga ifrån. Det är svårt att säga exakt hur länge man ska finna sig, var tidsgränsen går men en annan gräns är absolut och tydlig. Den gränsen går vid barnen.
–Går den negativa attityden ut över barnen då måste man sätta stopp direkt! I det sammanhanget kan man inte ägna sig åt att hysa förståelse för personens problem. Som professionell i det här yrket måste man se till barnen och deras behov, säger Siv Boalt Boëthius.
En del personer är inte medvetna om den attityd de ger uttryck för. Det som kanske började som några syrliga kommentarer och skämtsam ironi, har kanske fastnat, permanentats som en del av personen, som själv inte har reflekterat över sitt sätt att vara. I det läget kan det räcka med en markering av en kollega i ett vardagligt samtal eller av chefen under ett utvecklingssamtal, för att personen ska nå insikt och besluta sig för en förändring.
Men så finns det dem som totalt saknar självinsikt och som slår ifrån sig, försvarar sig med näbbar och klor och förnekar alla problem.
–Då gäller det att utnyttja gruppens kollektiva kapacitet.
Det handlar om att konfrontera personen. Att gemensamt konstatera att ”jag/vi har problem med ditt sätt att vara, det är inte okej, din attityd utgör ett problem för gruppen”, att precisera och ge exempel som tydliggör vad gruppen menar. Och att kräva ändring.
–Om den som hör det här ändå slår ifrån sig, bara försvarar och skyller ifrån sig, så måste det bli en ledningsfråga.
–Chefen måste kartlägga vad det egentligen handlar om. Vad är det personen i fråga är missnöjd med. Är det ett enskilt barn som upplevs som jobbigt, är det en omorganisation på jobbet, är det vissa arbetsuppgifter, en viss kollega eller är det problem hemma, med barnen, maken, hälsan?
Det gäller också att inte glömma det som faktiskt fungerar.
–Det är viktigt att fokusera också på det positiva, men det måste vara något som är autentiskt positivt annars blir det bara falskt och fel.

Siv Boalt Boëthius har forskat om vad som får folk att stanna kvar inom barnomsorgen på äldre dar och ofta har skälen inte alls med barnen eller yrket att göra, utan med att de har nära till arbetsplatsen och att de inte kan få något annat jobb.
–Den här personens negativa attityd kanske är ett uttryck för en väldig trötthet. Hon, ja det är ju nästan alltid en hon, kanske helt enkelt inte längre orkar med det krävande arbete som förskolläraryrket innebär.
Genom att chefen förklarar att det varken är ovanligt eller ”fult” att inte orka, så kan hon på så vis lyfta av ett visst ansvar och därmed öppna upp för möjligheten för personen att ta emot hjälp. Hjälpen kan handla om allt ifrån stödsamtal via företagshälsovården till en omplacering till en mindre krävande syssla.
Men den person som efter samtal med såväl gruppen som chefen fortfarande värjer sig mot anklagelserna och förnekar sina problem, innebär en minst sagt svår utmaning för förskolan. Att göra sig av med personal som inte passar in är om inte omöjligt, så i alla fall rysligt svårt.
–För kommunala förskolor finns vissa möjligheter att lyfta bort de här personerna från den dagliga kontakten med barnen och ge dem andra arbetsuppgifter inom kommunen, berättar Siv Boalt Boëthius.
Enskilda förskolor och kooperativ har det svårare.
–Att göra sig av med någon för att den har misskött arbetet är inte lätt. Det kräver tung dokumentation och bevisning på allvarliga brister. Då räcker det inte att någon har varit sur, negativ och snäsig, säger Siv Boalt Boëthius.
Någon snabb och enkel lösning på gnällspiksproblemet erbjuder alltså verkligen inte organisationspsykologen. Däremot ger hon råg i ryggen åt dem i förskolan, som vägrar acceptera dåligt beteende hos sina kollegor och som själva öppet vågar möta de här personerna istället för att prata bakom ryggen och själv riskera att omvandlas till en negativ person. Att våga se sin egen roll i grupprocessen erbjuder kanske inte lösningen på problemet men betyder med säkerhet att man åtminstone kommer en bit på vägen mot den.

Tips:

Se att allt som händer i en arbetsgrupp – händer människor emellan – är ett samspel. Lägg inte skulden på någon enskild utan att ha rannsakat er själva.

Vänta inte med att påpeka det som stör!

Var öppen och tala inte bakom ryggen på någon.

Om personen inte vill lyssna när den enskilda kollegan säger ifrån utnyttja gruppens potential och styrka.

Var tydlig med att eftersom attityden är ett problem för gruppen är den automatiskt också ett problem för personen själv, vare sig hon håller med eller inte.

Precisera och tydliggör vad ni menar, i vilka situationer problemen uppstår. Undvik luddiga beskrivningar som du gör alltid si eller, du gör aldrig så.

Ställ krav på chefen att ta sitt ledningsansvar.

Rösta

Är du nöjd med er gård?

Loading ...

ur Lärarförbundets Magasin