Läs senare

Sinnesstimulans utvecklar språket

För att kunna utveckla förståelse för ordens djupare innebörd krävs upplevelser. Barn måste få vara med om, med sina sinnen uppleva saker för att riktigt kunna förstå vad orden betyder.

19 maj 2010

Alla barn föds med en beredskap för språk. Även om språkutvecklingen sedan följer en del lagbundna mönster, så påverkas den också av en mängd olika faktorer. Barn som är adopterade kan förstås drabbas av samma typer av språkproblem som alla andra barn men därutöver påverkar flytten, separationen och uppbrottet från ett land, en miljö och en kultur självklart också språkutvecklingen. Norska studier har visat att runt en fjärdedel av barn som adopterats har, under förskoleåldern, någon form av språkstörning/försening. (Bland barn som fötts i Sverige är motsvarande siffra cirka tio procent.)  Alla adoptivbarn har när de kommer, beroende på ålder och omständigheter, ett mer eller mindre utvecklat språk eller förstadium till språk. Och det språket är inte svenska!

  – När de kommer hit byter de språk. De blir inte tvåspråkiga utan de får ett nytt modersmål. Det är en viktig insikt och all språklig hjälp ska utformas utifrån den, säger logoped Christina Lagergren. 

Christina Lagergren har under många år speciellt intresserat sig för och arbetat med adopterade barns språkutveckling. Hon konstaterar också att ett adopterat barn inte bara byter det språk som talas, utan att andra kulturella betingelser som fysisk miljö och kroppsspråk också förändras. 

  För att kunna tränga in i det nya språket krävs egna upplevelser.

  – En del adopterade barn lär sig snabbt många ord, det låter bra när de talar och omgivningen tror därför att barnet behärskar språket bra. Men den ytliga språkbehärskningen – ytflytet kan dölja en dålig begreppsuppfattning, förklarar hon.

Christina Lagergren brukar tala om ”den semantiska* apelsinen” och beskriver det stora gapet mellan att kunna peka ut en apelsin och säga ordet och att verkligen veta och förstå vad en apelsin är – att kunna tala om en apelsin i flera minuter, att berätta hur den smakar, att det finns stora och små, att vissa har tjocka skal och andra tunna och så vidare.

  – För att kunna prata om en apelsin på det viset måste barnet ha sett, hållit i och smakat en apelsin, kanske själv försökt att skala den, samtidigt som en vuxen har satt ord på det som skett. 

  Rent allmänt är pedagogerna i förskolan bra på just det här sättet att närma sig världen, tycker hon.

  – Det räcker inte att titta i en bok, peka och säga ordet. Man måste få smaka apelsinen. Precis som man måste få klafsa i leran, plaska i vattnet eller plantera ett frö för att kunna skapa sig en uppfattning om begreppen. Så här gör man med automatik i förskolan. Barnen upplever och de vuxna sätter ord på upplevelsen om och om igen. Det är den här kombinationen mellan sinnesupplevelser och kommunikation som är A och O i språkutvecklingen. Det är genom den som barnet kan utverka en verklig djupförståelse av orden och för sin omvärld. Det är också förutsättningen för att språket ska kunna användas som inlärningsverktyg, säger Christina Lagergren.

Fotnot: *Semantik – Läran om ordens betydelse

Läs mer

Hur får man ett språk? – Om adoptivbarns språkutveckling av logoped Christina Lagergren har i och för sig några år på nacken (den utkom år 2000) men bjuder fortfarande på intressant och angelägen läsning. Ingår i en skriftserie utgiven av bland andra Adoptionscentrum.

Fråga

Hur stor är din barngrupp?

Loading ...

ur Lärarförbundets Magasin