Ingår i temat
Lekfulla rum
Läs senare

Skolinspektionen: ”Slående lite hattar och slipsar”

Förskolornas förutsättningar skiljer sig åt då det gäller inomhusmiljö. Men det är inte lokalerna som är avgörande när det gäller att skapa en god pedagogisk miljö, menar Skolinspektionen.

12 apr 2013

Foto: Pelle HybbinetteI läroplanen står det att förskolan ska erbjuda barnen en trygg miljö som ändå utmanar och lockar till lek och aktivitet och att barnen ska inspireras till att utforska omvärlden. Barnen ska kunna växla mellan olika aktiviteter under dagen och det ska finnas utrymme för egen fantasi och kreativitet i lek och lärande. Samtidigt går miljön in i många andra delar av läroplanen, till exempel då det gäller barns delaktighet, inflytande – och genus.

Förra året gjorde Skolinspektionen en kvalitetsgranskning av förskolans förstärkta pedagogiska uppdrag och då tittade man också på den fysiska och pedagogiska inomhusmiljön.

I den efterföljande granskningsrapporten har avsnittet om miljön den talande rubriken: Lärandemiljö – förskolans ansvar och akilleshäl. Där framgår att påfallande många av de granskade förskolorna inte har lokaler som ger utrymme för de olika behov och det lärandeuppdrag som förskolan har.

Förskolorna är givetvis beroende av materiella och fysiska förutsättningar som huvudmännen tillhandahåller. Men inspektörerna såg att det inte nödvändigtvis var styrande när det gällde arbetet med den pedagogiska miljön.

– Vi såg stora, fina rymliga lokaler där man inte organiserade medvetet efter lärande och läroplanen och där materialet inte exponerades inbjudande för barnen. Lokaler som användes slentrianmässigt, utan reflektion, och där förändringar inte utgick efter barngruppens behov och intresse, säger IngBeth Larsson, utredare på Skolinspektionen, samt projektledare för granskningen.

Samtidigt såg de förskolor i trånga, slitna lokaler där pedagogerna organiserade maximalt efter de förutsättningar som fanns.

– Slutsatsen är att lokalernas förutsättningar är viktiga – men det som väger tyngst är personalens kunskap, medvetenhet och förhållningssätt. Om pedagogerna har läroplanen för ögonen när de organiserar kan de ta till vara på förutsättningarna på bästa möjliga sätt, säger IngBeth Larsson.

Trots att förutsättningarna skiljde sig återkom en slags basmiljö hos de granskade förskolorna, det fanns plats för skapande, för lek och någon slags ”hemvrå” eller dockvrå. Ett antal förskolor arbetade med inspirerande små hörnor. Personalen var lyhörd och ändrade funktion på vrån efter barnens intressen.

IngBeth Larsson berättar om en förskola där ett barns sjukdom hade skapat ett intresse för sjukhuslek. Där fanns en hörna möblerad som en reception, med en kassaapparat och ett mottagningsrum utrustat med alla möjliga undersökningsinstrument som kunde användas för leken. Där kunde barnen lära sig begrepp typiska för sjukhusmiljön men också kommunicera runt bemötande, till exempel hur man tar emot och pratar med en patient. Men de kunde också använda matematik – patienterna fick betala för besöket – samt teknik vid undersökningarna hos ”doktorn”.

– Om det finns ett läroplanssyfte med hur personalen organiserar miljön kan nästan vad som helst användas för lärande, säger IngBeth Larsson.

Barns inflytande och delaktighet hänger ihop med miljön och pedagogerna ska utgå från barnens intressen. Men sedan ska de inte bara stanna där utan koppla ihop det med läroplanen. Just den kopplingen saknas ofta, menar IngBeth Larsson:

– Det kräver hög kompetens hos personalen. Man måste förstå hur barns lärprocesser och lärande kan ske och vilka olika sätt att lära olika barn har. Som i exemplet med sjukhusvrån där man arbetar med språk och kommunikation – men också med matematik och teknik – för att inte tala om naturvetenskap.

Även om det är viktigt med flexibilitet och förändringar gäller det att inte bli för flexibel och ändra på saker hela tiden. Trygghet är också viktigt för barn, till exempel att saker står där de brukar.

Att få möjlighet till ett lugn är också något som skapar trygghet. Tysta vrår är ofta något som är svårt att få till ute på förskolorna – med tanke på begränsade utrymmen och stora barngrupper.

– Forskning visar tydligt vikten av att det finns möjlighet för barn att dra sig undan, få vara i fred. Att de kan leka två och två, sitta ensamma och göra något, eller tillsammans med en vuxen. Barn har behov av att växla mellan lugn och ro och aktivitet och därför är det viktigt att möjligheten finns, säger IngBeth Larsson.

Under kvalitetsgranskningen tittade Skolinspektionen också på inomhusmiljön ur en genusaspekt, om det fanns material och utrymmen som kunde uppfattas vara riktat till flickor respektive pojkar. De observerade hur barnen använde material och utrymmen och om de lekte flickor och pojkar tillsammans eller enkönat.

Även här såg det väldigt olika ut. IngBeth Larsson berättar att en viktig del i sammanhanget var frågan: Hur tänker personalen?

Ofta beskrev pedagogerna att flickor och pojkar lekte tillsammans och med samma saker. De menade att bilrummet eller familjerummet inte tilltalade något visst kön och att alla kunde leka där.

Inspektörerna såg något helt annat. Flickor lekte tillsammans i familjevrån och pojkarna tillsammans i bilrummet. Personalen förklarade sig nästan alltid med att det var en tillfällighet, att det råkade vara så just den dagen.

– Det är svårt att tro att det skulle vara en tillfällighet eftersom vi såg det så påfallande ofta under våra besök, säger IngBeth Larsson.

Hon har känslan av att personalen ofta ”tror” att det är på ett visst sätt men inte riktigt har observerat och reflekterat. Och ibland består förändringar av att personalen har blir mer genusmedveten men det är inte säkert att det spiller över på barnen.

– Jag säger inte att det är ett problem men det kan bli ett problem om personalen inte ser vad som händer i leken, att pojkar gör på ett visst sätt och flickor på ett annat. Barn behöver utvecklas och de kanske behöver pröva något annat.

Som alltid är det lätt att bli hemmablind och det gäller även genusfrågan. På majoriteten av de granskade förskolorna fanns någon form av utklädningshörna. Detta kan tyckas vara en könsneutral aktivitet som skulle locka pojkar och flickor i lika hög grad.

– Men nästan alltid består utklädningskläderna till största delen av kvinnokläder, väskor och skor. Det beror säkert på att 97 procent av personalen i förskolan är kvinnor och att de har tagit med sig saker hemifrån – men det var väldigt slående hur lite hattar och slipsar det fanns, säger IngBeth Larsson.

Hennes råd till förskollärare vad man ska tänka på när det gäller inomhusmiljö – i stort och smått – är därför: Kunskap och medvetenhet. Att förstå vilket syfte man har när man utformar lokaler och skaffar material. Att koppla till lärandemålen i läroplanen men samtidigt utgå från barnens behov och intressen.

Då är man på god väg även om lokalerna brister.

LÄS MER

Rapporten Förskola, före skola – lärande och bärande hittar du på:
skolinspektionen.se

Välj publikationer i rutan ”Gå direkt till” och därefter ”granskningsrapporter”. Leta efter titeln under rubriken ”Skol- och verksamhetsformer”.

Alla artiklar i temat Lekfulla rum (6)

Fråga

Vad tror du skulle kunna locka fler att bli förskollärare?

Loading ...

ur Lärarförbundets Magasin