Läs senare

Svårt att säga farväl?

SupportenHar du problem med att säga hejdå när kollegor ­slutar­ och de stora barnen går till förskoleklass? Arbets­vardagen är full av tuffa avsked. Men hur jobbigt det än blir tjänar du inget på att trycka undan dina känslor.

16 jan 2020
Stäng inte av dina känslor! Det är det kanske allra viktigaste rådet till den som har svårt att hantera separationer.
Illustration: Istock

Situationen i kapprummet är välbekant. Det är inskolning och det lilla barnet gråter och hulkar som stod den egna överlevnaden på spel. Att säga hejdå till mamma eller pappa är nästan omöjligt.

För ett annat barn är det lättare. Det vinkar glatt hejdå och springer med obekymrade steg in till kompisarna och de äventyr som väntar.

Samma sak gäller förstås vuxna. Vi har mer eller mindre svårt för att ta farväl. Det som är en bagatell för dig kan vara jättetungt för en annan. Och något du tidigare tyckte gick relativt smärtfritt kan plötsligt framkalla känslor av sorg.

Bearbetade ­avskedskänslor gör det lättare att ta emot en ny kollega.

Redan från födseln syns skillnader i hur vi hanterar separationer, säger Maria Farm, psykolog och författare.

– Alla människor har förmågan att reagera på stress och oro, men några av oss reagerar snabbare och är mer orosbenägna än andra.

Så rustar du dig för arbets­livets hejdå

  • Sätt ord på dina känslor. Erkänn för dig själv (och andra om du vill) om du är ledsen. Tydlighet gör det lättare att ta hand om sig själv och göra saker man mår bra av. 
  • Stötta varandra. Det kollegiala stödet är viktigt för att bygga upp och upprätthålla ett professionellt förhållningssätt.
  • Fortsätt umgås privat. Ta hand om de känslor som kan komma när favoritkollegan inte längre är en del av din arbetsvardag. Men håll kontakten och ses ändå. 
  • Bearbeta gamla sorger. Om du reagerar orimligt starkt kan det vara bra att ta tag i eventuellt obearbetade känslor som ligger och skaver. Ta hjälp av när­stående eller psykolog.
  • Glöm inte avskedsritualen. Ett formaliserat hejdå under­lättar för alla inblandade.

Även tidigare erfarenheter och nuvarande livssituation kan påverka.

− Har du en ryggsäck med svåra förluster eller andra trauman kan till synes enklare avskedssituationer dra i gång känslor som är starkare än vad omgivningen förväntar sig eller vad vi själva är beredda på, enligt Maria Farm:

− Detsamma gäller om man privat är mitt i en separation eller ens mamma nyss gått bort. Sådant kan göra det tuffare att säga hejdå till den kull barn som slutar just då, eftersom systemet i oss redan är aktiverat.

Att bli ledsen när relationer på jobbet avslutas är däremot inget konstigt. Ibland går det till och med att tala om sorg, dock inte att jämföra med den sorg vi kan uppleva vid dödsfall eller när en kärleksrelation tar slut. Men paralleller finns – i den bemärkelse att sorg som begrepp används för att beskriva en känslomässig reaktion efter en förlust. I det här fallet förlusten av den dagliga samvaro som delats under kanske flera år.

− Visst kan det bli en sorts sorg när någon man jobbat med slutar. Man saknar det man haft tillsammans och får då tillåta sig att vara lite ledsen. Bearbetade känslor gör det dessutom lättare att ta emot en ny kollega, och inte fastna i sånt som att till exempel jämföra med hur bra den förra var, säger Maria Farm.

Arbetsmiljön har också betydelse för hur jobbig situationen blir. Hög personalomsättning eller annan oro på organisatorisk nivå påverkar oss negativt, då de flesta av oss har ett behov av stabilitet och förutsägbarhet. Vi mår helt enkelt bra av att saker och ting händer ungefär lika ofta som de brukar. Det är en sak om avskeden är många, om vi vet ungefär med vilken regelbundenhet de kommer. En helt annan när de kommer ofta och inte alls är förutsägbara.

− Ta farväl av en barngrupp kan vara svårt, men det ingår i yrkesrollen och man vänjer sig. Men om du samtidigt måste ta adjö av kollegor du gillar blir det svårare, säger Maria Farm.

Blir det för mycket på en gång finns risken att vi reagerar med att stänga av känslorna och slutar att knyta an till både barn och vuxna. Något som enligt Maria Farm är en helt normal respons på att ”folk kommer och går stup i kvarten”.

Som strategi för att slippa känslomässig smärta är detta dock inget hon rekommenderar. I stället för att trycka undan känslorna är rådet att stanna upp och sätta ord på dem, inombords eller genom att bolla med en kollega.

Ibland händer det motsatta och vi knyter an mer än vanligt. Något barn får en plats lite närmare hjärtat. När det barnet slutar uppstår förstås ett tomrum och då är det viktigt att våga vara ärlig. I alla fall mot sig själv eller någon kollega man har förtroende för.

− Utåt kan det vara vettigt att inte erkänna att vi knyter an lite mer till vissa barn, säger Maria Farm. Men inåt är det bra att medge att ”den här pojken eller flickan känner jag lite extra för”. Det handlar återigen om att sätta ord på sina känslor och inte trycka undan dem.

Hur viktigt är det då med blombuketter, avtackningar och andra ceremonier när någon slutar? Viktigt, tycker Maria Farm. Både för dem som lämnar och för dem som är kvar, barn och vuxna. Att ha ramar kring ett avsked kan underlätta och hjälpa oss att säga hejdå.

Blir det inte värre om man gör en stor grej av det?

− Inte alls. Det blir större där och då, ja. Men det hjälper oss att bearbeta det som händer när det händer. Att till exempel gråta lite på en skolavslutning kan få oss att känna att ”det är gjort”. När vi undviker känslomässig bearbetning minskar smärtan i stunden, men risken är stor att den kommer tillbaka och spökar vid senare tillfällen.

Fråga

Vad tror du skulle kunna locka fler att bli förskollärare?

Loading ...

ur Lärarförbundets Magasin