Läs senare

Tufft att leva upp till rådande ideal

ForskningI dag förväntas förskolan forma barn som ska lösa en värld i social, politisk och ekonomisk kris. Det säger Therese Lindgren, som studerat hur rådande samhällsideal påverkar kraven på förskolan – och barnen.

25 feb 2019
Illustration: Gustaf Öhrnell Hjalmars/Agent Molly & Co

Du har skrivit en avhandling med den ganska svåra titeln Föränderlig tillblivelse: figurationen av det posthumana förskolebarnet. Vad betyder ”det posthumana barnet”?

– Posthumanism är en samling kritiska idéer och teorier som ifrågasätter hur vi har för vana att tänka om oss själva och vår position i världen, och utmanar traditionella uppfattningar om kunskap och lärande. I en posthumanistisk teoretisk förståelse blir barnet ständigt till, om och om igen, genom och som en del av sina intrasslade relationer med världen.

Hur kan det påverka förskolan?

– Jag kunde se att förskolepersonalen la sitt fokus på barnens relation med den fysiska miljön, alltså barns relationer med material och ting. Personalen i studien hade nyligen jobbat med Skolverkets stödmaterial Uppföljning, utvärdering och utveckling i förskolan: pedagogisk dokumentation och påverkades såklart av den. Om man tidigare har sett språk och kommunikation som en viktig del i förståelsen av barnet så har pendeln nu slagit över mot ett fokus på relationer till den fysiska miljön.

Olika tider verkar helt enkelt kräva olika barn, eller snarare olika förståelser och synsätt på barn.

Vad, i stora drag, har du tittat på?

– Första delen av avhandlingen är den licentiatuppsats som jag gjorde när jag gick forskarskolan. Då studerade jag hur det märks i verksamheten genom att följa hur en personalgrupp förskolan arbetade med pedagogisk dokumentation.

Therese Lindgren

Therese Lindgren är universitetsadjunkt vid Malmö universitet och undervisar på förskollärarutbildningen.

– I avhandlingens andra del undersöker jag hur olika strömningar påverkar aktuell forskning, samt de olika styrdokument och annat vägledande material, som formar förskolans verksamhet. Jag gör också en tillbakablick och tittar på hur förskolebarnet konstruerats på olika sätt genom förskolans historia. Olika tider verkar helt enkelt kräva olika barn, eller snarare olika förståelser och synsätt på barn.

Har det samband med att man de senaste åren ofta pratat om miljön som den tredje pedagogen? Att miljön kan påverka i princip lika mycket som en pedagog av kött och blod?

– Så skulle man kunna säga. När jag undersökte teoretiska texter är ett av resultaten att förskolan i mångt och mycket ses som en fristående del från resten av samhället. Det blir som ett utklippt snitt där höga ideal råder, ideal som inte alltid avspeglas i resten av omvärlden. Men ett sådant synsätt bygger på föreställningen att barnen, när de träder in i förskolans värld, förutsätts släppa allt sitt bagage för att kunna börja om och göra annorlunda. I förlängningen ska de kunna förverkliga en ny och mer hållbar förståelse för vad det innebär att vara människa i världen.

Det är också något du lyfter som ett dilemma i avhandlingen. Hur då?

– Jag menar att det kan leda till att man tappar bort att alla barn kommer från olika sociala, kulturella och historiska sammanhang och att varje barn är unikt. Jag är inte ute efter att såga en teori, men jag tycker att det är viktigt att vi diskuterar vad följderna av ett posthumanistiskt synsätt på barnet kan bli. Även om idealen i sig är både goda och höga.

Du tar upp hållbar utveckling i avhandlingen och lyfter fram att förskolan som verksamhet har väldigt högt ställda mål kring detta. Kan du förklara?

– Ja, det posthumana barnet blir som en lösning på en värld i social, politisk och ekonomisk kris. Barnen ska enligt utgångspunkten i de olika teorier som avspeglas i aktuell forskning och i dokument bli likställda övriga organismer på jorden och inte, som tidigare generationer, sätta sig över allt annat levande.

Är de målen realistiska?

– Nej, de är ju inte alltid det. Det kan dessutom leda till en känsla av alienation för den som jobbar i förskolan. Styrdokumenten drar åt ett håll medan samhället inte är där ännu. Det är ju inte heller alltid som all personal inom förskolan delar de uppfattningar som styrdokumenten ger uttryck för.

Du har själv en bakgrund som förskollärare. Var det så för dig?

– Jag upplevde att det ideligen kom nya vindar och att utvecklingen inte alltid drog åt samma håll. Det ledde till att jag kände mig splittrad och ibland otillräcklig när jag försökte navigera mellan dessa olika och ibland motstridiga perspektiv.

I dag undervisar du blivande förskollärare på Malmö universitet. Vad ger du studenterna för råd utifrån din forskning?

– Först och främst är det viktigt att se förskolläraryrket som en profession. För den som har en god utbildning i ryggen och sedan bygger på med praktisk erfarenhet blir det lättare att stå trygg i yrkesrollen när det blåser. Jag brukar säga till studenterna att de kanske inte behöver hoppa på alla bollar. Naturligtvis måste de följa lagar och riktlinjer, men med kunskap och erfarenhet kan man också se vad just den verksamhet som man själv arbetar i behöver, våga prioritera, välja och välja bort.

Avhandlingen heter Föränderlig tillblivelse: figurationen av det posthumana förskolebarnet. Malmö universitet, 2018

Fråga

Tycker du att det är svårt med utvecklingssamtal?

Loading ...

ur Lärarförbundets Magasin