Läs senare

Välj vila – vikten av att göra ingenting

Lämna träningsbyxorna i garderoben, gör en storrensning i veckoschemat och skriv med snälla glada bokstäver: råvila. Glid sedan in i mysdressen och se på allvar till att göra ingenting. Ett suveränt hälsopiller! Det säger psykiatrikern Leif Rasmusson som varnar sina patienter för att träna för mycket.

10 sep 2015

Illustration: Janette Bornmarker
Det är farligt att alltid vara aktiv, att kasta sig ut i löparspåret, in på friskispasset och sedan fixa stora middagsbjudningar på helgen. Ibland är det mest hälsosamma du kan göra för dig själv att slappa, fysiskt som psykiskt, att ta timeout, säger Leif Rasmusson som arbetat med förebyggande stresshantering sedan 1980-talet.

Till hans klinik Tremetamottagningen i Malmö kommer många förskollärare och pratar om att de är så trötta, trots att de tycker att de sköter sin fysik, tränar och har ett välfungerande socialt liv, en stimulerande fritid.

– Plötsligt har de fått symptom som oro och de kan bli rädda eller irriterade som de inte blivit på samma sätt tidigare, eller känner sig så utmattade att de bara vill gråta. De har alltid varit engagerade och tyckt om sitt jobb men nu orkar de inte längre. Trots att de tränar och tycker att de tar hand om sig, säger Leif Rasmusson.

Och det är det som är det lite luriga, vi matas av bilder att träning är lösningen på allt, läkarna ordinerar workout på recept och vi får läsa att vi hanterar stress bättre om vi ser till att träna ordentligt.

– Såklart är det bra att röra på sig men inte för mycket. Ibland får all intensiv träning snarare motsatt effekt, vi dränerar kroppen och ökar stressnivån ytterligare, till slut märker vi inte av kroppens signaler om att vi ska ta det lugnt, kroppen är så uppvarvad.

Vi förväntar oss att vår kropp och knopp ska klara av prestationer i alla sammanhang; på jobbet, hemma och på ett intensivt gympapass.

– Vi lever i en föreställning att vi alltid kan pressa våra kroppar lite till, att de alltid ska orka. Vi tänker inte på att vår emotionella belastning också är fysisk för kroppen, vi blir alltså kroppsligt utmattade av att reagera känslomässigt med kroppen. Om vi då samtidigt stretchar oss med mycket träning utan att ta rejäla pauser, finns det till slut inga marginaler kvar, vi kraschlandar.

All emotionell belastning, om det så är i form av konflikter på jobbet, för lite personal, en omsorg och kanske oro för barnen, nöter alltså rent fysiskt på oss. Precis som ett friskispass frestar hjärtat och musklerna, gör känslor av oro, rädsla, ilska och glädje det. Känslorna rusar bokstavligen runt i kroppen, och sliter på olika organ. Känslorna uttrycks i tre olika stora system: hormonsystemet, nervsystemet och immunsystemet. Detta märker vi av som sensationer eller förnimmelser i kroppen – faktiska känningar – på unika sätt för varje människa.

– Rent fysiskt vet man inte exakt vad det är som slits ut i oss, om det är ett visst hormon eller, som viss forskning antyder, ända ner på cellnivå, att mitokondrierna inne i cellerna blir slitna. Men det vi vet är att systemen som är aktiva i känslolivet påverkar kroppen på många olika sätt och att mycket press och hets, som till exempel på en förskoleavdelning med många barn, där man ofta arbetar med stort emotionellt engagemang, innebär en förhöjd ämnesomsättning, vi förbrukar helt enkelt fler av kroppens resurser. Tänk bara på hur trött man kan bli av ett gräl eller en utdragen konflikt.

En annan risk är att den ständigt aktiva livsstilen blir ett sätt att fly våra problem. Efter en tuff dag på jobbet drar vi på oss joggingbyxorna och ger allt i spåret eller på salsapasset. Då får vi en dusch av olika hormon som gör att vi känner oss bra och uppåt och vi kan ta itu med nästa arbetspass, det i hemmet.

– Träning funkar som en katalysator för våra problem. Vi känner oss dåliga för att vi inte tar itu med problemet, men sedan känner vi oss duktiga eftersom vi tränat. Det blir lite som att lura sig själv, säger Leif Rasmusson.

Men det faktiska problemet kvarstår, det som gör att vi inte mår bra.

– Och nästa gång får man springa ännu lite längre för att fly sina problem!

I en värld där vi ständigt är på väg mot nästa aktivitet får hjärnan hela tiden intryck som den ska hantera, väga och ta beslut efter och i varje beslut är känslorna påkopplade. Det är påkopplade i allt som vi engagerar oss i. Allt från reklampelare på stan som söker vår uppmärksamhet, till det ständiga flödet på sociala medier där vi får signaler om vad andra gör, vilket leder till att vi blir påverkade emotionellt, kanske känner vi oro och rädsla för att andra verkar leva ett roligare liv än vårt.

När man dessutom, som förskollärare, har ett jobb som kräver att man hela tiden är i beredskap blir det lätt lite för mycket alarmberedskap och för lite av ”bara-vara”. Då är det oerhört viktigt att vila, och ge plats för vilan. Men helt lätt är det inte, om man är van att köra fullt ut.

– Många av mina patienter blir arga när jag säger att de ska vila, träna sig på att göra ingenting. Frustrerat frågar de om de inte ens får gå utanför dörren!

Nja, vi kan faktiskt behöva träna oss på att göra ingenting, eller snarare att erbjuda oss själva lite emotionell timeout. Vi kan hjälpa oss själva genom att göra monotona saker, allt från att diska tallrikar i långsamt tempo, stryka dukar, gräva i grönsakslandet, mecka med cykeln, sticka en halsduk eller plantera växter. Lite som att sätta sig själv i trance, något som sker när vi gör monotona upprepande saker.

– Det kan också vara bra att ta naturen till hjälp, att ta en promenad längs med en sjö. Låta blicken vandra. Öppna sinnena, det blir kroppen lugn av.

På jobbet kan du försöka att ta små mikrostunder, dagdrömma en liten stund medan du står och delar äpple och päron till fruktstunden, till exempel.

Eller varför inte föra in en nygammal ritual där hemma vid köksbordet. Att ”ta kvällen”, som det heter i södra Sverige, eller ”kura skymning”, om man befinner sig mer norrut. Oavsett så handlar det om att vila tillsammans, utan engagerande diskussioner eller prat om familjens oändliga ”att-göra-lista”.

– Ja, det gjorde vi här i Skåne när jag var barn. Efter middagen, när mättnaden gjorde att man blev lite slö och dåsig, satt man tillsammans, hummade eller bara var helt tysta. Vi barn sjönk också in i det där lugnet och det var väldigt vilsamt, säger Leif Rasmusson.

Tips för att minska risken för utmattning:

  • Låt kroppen få små pauser på jobbet, om det inte finns något vilorum, gå in på toaletten, sitt en stund för dig själv. Låt tankarna vandra. Tänk på kroppens kontakt med underlaget.
  • Andas. Gör korta andningsövningar, det kan vara så enkelt som att några gånger under dagen dra tre djupa andetag.
  • Träna avslappning, prova hemma först. Ligg på rygg och gå igenom kroppen del för del. Lägg märke till underlaget, mer och mer. Oftast är det lättast att först slappna av i armar och ben. Växla fokus. Vänster arm, höger arm, vänster ben, höger ben. Om och om igen. Först kan armar och ben verka tunga, sen lätta, därefter som om de somnar och inte märks. Låt detta sprida sig vidare ut i hela kroppen. Låt pulsen lugna sig. Låt andningstakten gå ner. När man väl har tränat in denna färdighet kan man börja använda den på jobbet, ja, var som helst.
  • Prova att inte involvera dig så starkt känslomässigt en dag, att vara lite mer tillbakalutad och neutral. Man kan vara engagerad och bry sig utan att varva upp kroppen och känslorna. Känn efter hur det känns när du kommer hem en sådan dag, är du lite mindre trött? Då kanske det kan vara något att fortsätta med.

Källa: Leif Rasmusson, psykiatriker

Fråga

Hur stor är din barngrupp?

Loading ...

ur Lärarförbundets Magasin