Ingår i temat
Estetikens kraft
Läs senare

”Varje metod har sitt eget alfabet”

På förskolan Fjärilen utanför Kungsbacka utforskar barnen världen med alla sinnen. Tillsammans med konstnären Bitte Westgårdh och förskollärarna experimenterar barnen med färger och material.

05 jan 2012

Foto: Joakim Roos
I det minsta rummet på den röda småbarnsavdelningen är aktiviteten i full gång, Inez, två och ett halvt år, håller på med penslar och färg.
Treåriga Maria tar vatten från en balja. Hon börjar knåda en lerklump som hon sedan släpper i vattenbaljan, ”titta den sjunker”, ropar hon. Ihärdigt fortsätter hon med att sänka ner olika mått i lervällingen för att mäta vatten. Inez släpper sin pensel och hjälper till, ”det droppar för det är vatten” förklarar hon.

Röda avdelningens projekt är ”Vatten, lera och sand” och barnen klämmer, luktar, och till och med smakar ibland. Här finns pinnar att göra hål i leran med, snäckor att göra avtryck med. Barnen ställer frågor och förskollärarna finns där vid deras sida; stöttar och vägleder. I rummet står ett staffli med ett papper fyllt med kraftiga blå penseldrag. Barnen har fått lyssna på hur vatten låter, dansa som vatten och sedan rita och måla det.

På förskolan Fjärilen är man inspirerad av Reggio Emilia-filosofin där konstnärligt arbete är en viktig del. Sedan fyra år tillbaka har man en ateljérista som tillsammans med förskollärarna arbetar med barnens utveckling och lärande.Foto: Joakim Roos– Jag är inte pedagogisk handledare utan en konstnärlig handledare. Jag jobbar med projekt som jag också dokumenterar efteråt, dokumentationen av verksamheten är också en viktig del, förklarar konstnären och ateljéristan Bitte Westgårdh.

Tillsammans med förskolläraren Anna-Karin Nygaard visar hon oss runt.

Vi tittar snabbt in i byggrummet och kliver sedan ut i det stora rummet. Precis som överallt på Fjärilen är bord och stolar låga och det finns speglar lite varstans.

I stora rummet står ett lågt bord med ett stort aluminiumfat, fyllt till brädden med sand. Tvååriga Elsa gräver med sked och häller sanden i skålar av olika storlekar. ”E de´?”, frågor hon och tittar på kompisen.

Flera korgar med kastanjer, snäckor och stenar, och högar med runda bottnar från petflaskor samt plaststjärnor från trasiga julbelysningar finns också på bordet.

– Det är vad vi kallar intelligent material – material där det inte finns en färdig tanke vad du ska göra med materialet. Det stimulerar barnens fantasi. Skräpmaterial är spännande, säger Bitte och tar upp några plaststjärnor i handen.

Barnen kan hålla på med intelligent material i timmar. De tröttnar inte som när de leker med dockor och bilar. Och de frågar och hjälper varandra.

På Fjärilen vill man att kommunikationen i första hand ska ske mellan barnen.

– Det är viktigt att man inte svarar barnen av gammal vana. Om de själva kan ta reda på svaret eller forska fram det tillsammans med pedagogen så ska de få göra det, säger Bitte.

Genom att upptäcka materialen tränar barnen också andra färdigheter.

– De räknar hur många stenar eller kastanjer de har och kan jämföra volymer till exempel, säger förskolläraren Anna-Karin Nygaard.

– Varje material har sitt eget alfabet. Det är viktigt att barnen upptäcker, prövar och lär sig de olika materialens alfabet, tillägger Bitte.Foto: Joakim RoosHon är utbildad i keramikkonst på Högskolan för konst och design, HDK, har arbetat både som fritidsledare och förskollärare och arbetar nu halvtid som ateljérista på Fjärilen.

Materialkunskapen är viktig för Bitte.

– Keramik och färg kan jag ju. Det är lättare att utmana barnen eftersom jag inte har begränsningar i materialkunskapen.

Bitte har också gått en ateljéristautbildning på Reggioinstitutet i Stockholm och bland annat lärt sig layout och fotografering.

– Man kan också ha en ateljérista som är inriktad på musik eller på dans eller teater. Min inriktning är keramik, måleri och tryck.

Bitte Westgårdh jobbar både direkt med barnen och som idégivare och bollplank för pedagogerna när de håller på med olika projekt tillsammans med barnen.

Navet på Fjärilens förskola är ”piazzan”, ett stort ljust oregelbundet rum där man samlas och också äter vid de låga borden som är dimensionerade efter barnens storlek. Från piazzan utgår de fyra avdelningarna, eller vingarna, som man kallar dem på Fjärilen. Bittes ateljé ligger alldeles intill piazzan.

Inne i ateljén är det högt i tak, färgburkar och färgkakor i långa rader på hyllorna, en overhead står på golvet. I ateljén jobbar Bitte med 3–4 barn i taget.

– Arbetet med färger är en viktig del. Förra året hade vi färgprojekt med de minsta barnen på Röd och Blå vinge.

I ateljén utforskade barnen grundfärgerna röd, gul och blå. En färg undersöktes i taget, de startade med den röda färgen. Barnen gick på skattjakt, letade röda saker; äpplen, tomater. Vände och vred på föremålen, undersökte konsistens och form, hur olika röda saker smakar och luktar. Dansade med röda tyger, målade med röd färg och gjorde olika röda collage.

– I projekten tar jag samtidigt in allt vi skall arbeta med; språket, matte och gruppstärkande lekar. Allt i färgens tecken, säger Bitte.

Nästa månad gjorde man likadant med gult.

– Att se barnens överraskade miner när de får droppa gult i rött och det blir orange är härligt. För dem är det magi, berättar Bitte.

Vad är då den pedagogiska tanken att jobba utifrån de tre grundfärgerna?

– Det blir ofta mer estetiskt och barnen lär sig blanda färgerna för att få andra färger. Det är lite som ett laboratorium. Man behöver bara röd, gul, blå, vit och svart, men den svarta är jag väldigt försiktig med. Jag tror på att man inte ska ha jättemycket saker från början utan kan lägga till efterhand, säger Bitte Westgårdh.

Barnen använder fingerfärg, målar med pensel och målar tillsammans.

– Och även när de målar med exempelvis bara blått kan jag ta lite vitt och så ser vi vad som händer. Då blir det nyanser, säger Bitte och slår fast att ”jobba med färger är grundgrejen”.

Foto: Joakim Roos
På andra sidan piazzan, i Gula vingen, håller man på med projektet ”Nyfiken på björkskogen”. Två pojkar studsar fram över golvet och pekar på den gula anslagstavlan utanför deras avdelning. Där hänger svartvita teckningar av träd och smådjur. ”Vi har varit i björkskogen” ropar killarna och skuttar vidare.

Förskolebarnen, som är från 4 till 6 år, har varit på upptäcktsfärd och undersökt träd, blad och smådjur som de ritat av i svartvitt. Bilderna hänger som grafiska tryck på den gula anslagstavlan.

Barnen frågar sig vad skogen består av och när träd blir en skog. Krävs det två, tre träd, eller flera?

– Bräder kommer från träd, konstaterar en liten mörkhårig kille.

Förskolläraren Gunilla Ohlsson böjer sig ner och lägger handen lätt på hans axel.

– Ja, det stämmer. Det måste vi titta lite närmre på, säger hon.Foto: Joakim RoosPå Gul vinge hade barnen förra året ”Havet och fiskarna” som projekt och på väggen hänger keramikfiskar som barnen gjort själva. Fiskarna är målade med engober (en färg, egentligen en lerslamning som målas på lera innan man bränner) och brända i Bittes ugn och varierar i färgerna. Men innan förskolebarnen gjorde relieferna i lera jämförde de olika fiskar. Makrill och rödspotta lades under lupp, fenor räknades, käkar studerades, och färger undersöktes. Barnen har känt, luktat, funderat, ritat, målat och ätit.

De andra 4–6 åringarna, på den Gröna vingen, ägnar sig åt teknik.

På avdelningen bankas det och spikas. Barnen undersöker vad en maskin är. De har med sig bilder hemifrån på telefoner, kaffebryggare, teveapparater, bakmaskiner och mycket annat. Förskolebarnen plockar isär tangentbord och funderar över fjärrkontroller och rakapparater för att komma fram till vad en maskin egentligen är. Just nu arbetar barnen med sin favoritmaskin. De berättar om den, ritar den, visar den med många gester.

På förskolan Fjärilen använder man genomgående skapandet. Också när förskolebarnen håller på med teknik får de jobba med färg och lera för att de ska få djupare förståelse för det de håller på med.

Och allt sammanställs och dokumenteras. För varje projekt gör Bitte en bok. Böckerna är fina att titta i och visar hur barnen gått till väga i varje projekt.

Bitte anser att det estetiska är betydelsefullt.

– Det störde mig att det var fula väggar här på Fjärilen så jag målade om. Det är också en estetisk lärprocess för barnen; att det är vackert och att det är ordning, säger hon.

Bitte Westgårdhs tips:

  • Jobba i projektform och jobba länge i varje projekt, minst två terminer. Fråga barnen vad de är intresserade av. Projektet kanske utvecklas till något helt annat till slut.
  • Arbeta med så många ”språk” (= material och tekniker) som möjligt.
  • Jobba i små grupper, två–fyra barn och inte fler. Bättre att inte ha grupperna så ofta än att ha större grupper. Det blir bättre kvalitet.
  • Ha mycket intelligent material – material där det inte finns en färdig tanke vad man ska göra med det. Lägg upp materialet estetiskt och tillgängligt för att stimulera till nyfikenhet och lust att skapa.
  • Låt barnen använda små limpistoler – de blir inte så varma så att barnen bränner sig och de är ett fantastiskt verktyg i skapandet.
  • Gå på kurs och lär er materialen!

Alla artiklar i temat Estetikens kraft (7)

Fråga

Om du får önska dig vad du vill inför det nya förskoleåret 2020 – vad väljer du då?

Loading ...

ur Lärarförbundets Magasin