Ingår i temat
Plats för djuren
Läs senare

”Vem vill ha en tigerkram?”

På Nordens Arks förskola är båda vilda och tama djur en del av vardagen. Djur skapar god förståelse för biologisk mångfald och livscykeln. Skötseln av djur lär barnen att ta ansvar och visa hänsyn.

15 mar 2013

Foto: Joakim Roos
Mellan Munkedal och Kungshamn i Sotenäs kommun ligger Nordens Ark, en djurpark med syfte att bevara utrotningshotade arter. Dessutom driver de en lantgård med gamla raser som är på väg att försvinna. För ett och ett halvt år sedan startade Nordens Ark en Ur- och skurförskola för barn mellan ett och fem år. I dag går 18 barn här på Djur och skur.
Förskolelokalen finns i anslutning till gården, vilket gör att barnen vistas nära djuren hela dagarna. Barnen kan lätt via sin gård gå in till de olika lantdjuren. Om det passar kan kaninerna, hönsen, fåren, kossorna eller getterna få ett besök. Mellan ladugården och förskolan sitter ett fönster. Så skulle de sakna djuren kan de bara gå fram och kika. Det här är en bra plats för den som är lite ledsen.

– När någon längtar är det tröstande att se på korna som gillar att titta tillbaka. Getterna som går där nu är tyvärr inte lika sociala, säger Linda Åsberg, förskollärare och förskolechef.

Barnen har precis ätit frukost när vi kommer på besök en kall januaridag. Djuren påverkar lekarna. Några barn pysslar, men flera leker tigrar, vilket just nu är ”inneleken”. De kryper runt på alla fyra och blir matade av en djurvårdare. På plastlådan, där barnen förvarar sina kläder, sitter en bild på de djur som har utsetts till barnens egna, och som alla finns på Nordens ark.

På sikt är ambitionen att varje barn ska få ansvar för ett eget djur – och sköta det, tvätta det och lära sig mer om det. Förskolan är förhållandevis ny och befinner sig fortfarande i ett uppbyggnadsskede. Hittills har de prioriterat personalgruppen och hur de ska arbeta tillsammans. De arbetar utifrån Ur- och skurpedagogiken i kombination med Nordens Arks arbete med bevarande av utrotningshotade djur.

– Redan nu använder vi djuren i det pedagogiska arbetet. I framtiden ska de vara ännu mer integrerade i verksamheten och vi ska i större utsträckning ta del av djurvårdarnas kunskaper, säger hon.

Nordens Ark ligger vid havet, vilket gör den tjugogradiga kylan extra kall, i dag är det många lager som gäller. Det mesta av verksamheten sker oftast ute och för att kunna utnyttja parken ännu mer vill personalen bygga ett flyttbart vindskydd så att de små ska kunna sova oavsett var de befinner sig. Vissa måltider serveras i parken och de har tillgång till en grillplats.Foto: Joakim RoosBarnen klättrar upp på en pall. Linda Åsberg sätter sig framför barnen på pallen för att rätta till kläderna så att det inte blir några glipor. Hon anser att det finns många pedagogiska fördelar att arbeta med barn och djur. Social träning blir en del av vardagen. Barnen lär sig att visa hänsyn och ta ansvar både för djuren och för varandra. De måste också vara uppmärksamma på besökarna i djurparken.

– Det är lätt att prata om biologisk mångfald och hållbar utveckling här eftersom de utrotningshotade djuren visar så tydligt vad som sker när vi människor inte tar hänsyn till natur och miljö. När vi är ute i skogen lär sig barnen att de är på besök och de måste dela naturen med andra, säger hon.

Förskolläraren Maria Ganslandt håller med. Hon har många år i yrket och ser flera vinster med barn och djur. Barnen lär sig att samarbeta och blir lyhörda för andras behov. Naturligtvis blir det konflikter, men hon tycker att barnen är bra på att lyssna utifrån sina förutsättningar. De är också medvetna om livscykeln.

– De ser att smågrisarna som vi föder upp blir rovdjurens mat. Att gamla och sjuka hästar slaktas är helt naturligt, säger hon.

I dag är det djurdag, vilket innebär att barnen matar djuren. De mellan tre och fyra år, Knyttarna, matar lantgårdsdjuren. Mulle, fyra till fem år utfodrar de vilda.

– Kylan gör att vi inte kan mata alla de djur som vi brukar. Men det är inget ovanligt att vi måste anpassa oss efter nya omständigheter. Barn och djur kräver flexibilitet, säger hon.

Linda tar med sig Knyttarna in i ladugården. I ett av rummen finns maten. Djuren har redan blivit utfodrade. Barnen ger dem deras så kallade godis. På en lapp på bänken finns instruktioner. Bland annat finns en skål med mjölmaskar. Dessa ska hönsen få. Barnen stoppar ner händerna för att känna på maskarna, det kittlas tycker de. Det finns kål och sallad till getterna. Nick får skära kålen och han blir sugen på att smaka, ibland får barnen testa djurens mat om de frågar. Getternas mat ska fördelas jämt mellan de olika hinkarna, vilket inte alltid är lätt. Kålbitarna får heller inte vara för stora, då kan getterna sätta i halsen. När allt är klart är det dags att diska.

Foto: Joakim Roos

– Barnen lär sig vad de olika djuren äter. Det blir också många språkliga begrepp, färg och form. Matematik kommer in när vi mäter upp vad djuren ska få, säger Linda Åsberg.

Djuren är väl medvetna vad som är på gång när barnen dyker upp med hinkar. Getterna kastar sig fram och hönsen kacklar förväntansfullt. Vi passerar grisarna. Den enorma galten Glenn-Kenneth vill också ha, men barnen matar inte grisarna eftersom de inte är pålitliga.

Ute på gården står de äldre barnen och väntar vid fyrhjulingen. De har tagit på sig sina rosa och gröna hörselskydd och hoppar upp på vagnen. Det är dags att åka upp till djurparken och djurvårdaren Mia Abrahamsson kör iväg. Första stoppet är rovdjursköket. Här inne finns maten. På väggen finns djurens matsedel och på en hylla ligger djurens alla leksaker. Förutom att mata djuren hjälper barnen till att aktivera djuren. Det kan handla om att hitta på kluriga ställen för maten så att det blir en utmaning för djuret. Barnen slår till exempel in maten i lådor sedan ska djuret lista ut hur den kommer åt födan. Ibland lägger de ut blodspår. Mia Abrahamsson tar fram en låda med några marsvin och kycklingar. Vem ska ha den här maten, frågar hon. Utan rädsla håller barnen i de döda djuren. Mia visar också rovdjurens glass, nedfryst blod och kött, något som djuren också får för att aktiveras. Innan vi går visar barnen var djuren som slaktas brukar hänga.Foto: Joakim Roos– Alla aktiviteter anpassas utifrån barnens mognad, men jag är verkligen imponerad av hur avslappnat de förhåller sig till rovdjurens föda, något många andra ryggar inför, säger Mia Abrahamsson.

Ibland får barnen gissa vem som har bajsat eller om man kan se vad djuret ätit i avföringen.

– Har vargen ätit rent kött är det svart. Är det vitt så har den ätit ben, säger hon.

Tigrarna ligger och väntar på oss, det är deras matdag och de är hungriga. När Mia Abrahamsson öppnar dörren till bakgården springer de och möter oss. Barnen måste stå bakom en linje framför gallret för att inte komma för nära. Ingen går någonsin in till tigrarna. Vill parken flytta djuren slussas de eller sövs ner. Mia Abrahamsson ger dem små köttbitar utan att ha direktkontakt. När fotografen tar en närbild gör tigern ett utfall, då förstår man vilken kapacitet den har. Mia ställer sig på tå och stoppar in köttet. Kattdjuret ställer sig på två ben och då frågar hon om det är någon som vill ha en tigerkram, ingen nappar på erbjudandet.Foto: Joakim RoosVi åker vidare till lodjuren. När vi stannar hör vi hackspettarna. Alla barn känner igen lätet. Mia Abrahamsson hänger upp lådorna med maten i ett träd. Ett av lodjuren står en bit bort, men kommer inte fram ens när Mia lägger fram lite kött. De är väldigt skygga. På vägen mot varghuset stannar vi till vid amurleoparden, den är däremot inte så skygg utan angelägen om att få en smakbit. Inne i varghuset serveras varm äpplesaft. På utsidan springer vargarna i sitt hägn. Några djurvårdare kommer in med slagugglorna Hugo och Greta i varsin låda. De ska vägas. Ugglorna vill inte bli beskådade utan knäpper med sina näbbar. Ugglorna lokaliserar sitt byte med hörseln, berättar djurskötarna. Huvudet fungerar som en parabol som fångar in ljudet och hörselgångarna är inte symmetriska. För att flyga ljudlöst har de en kam på den fjäder som sitter längst ut. Barnen får känna. De lyssnar uppmärksamt och ställer frågor, men de börjar bli trötta och hungriga.

I matsalen i förskolan har barnen byggt en myrstack, men det finns inga riktiga myror där, upplyser Alison samtidigt som hon stoppar in en potatis i munnen. Linda Åsberg berättar att de låtit äppelskrottar ligga kvar ute i skogen för att sedan ta reda på vad som händer. I höstas lade de ut en pinne med olika sopor som en plåtburk, papper och bananskal på. Förväntningarna inför vad som har hänt är stora.

– Djuren, skogen, havet och nu snart en stor biopark, där naturen återställs i ett ursprungligt skick, ger oss unika möjligheter, säger hon.

Tiger (Panthera tigris)

är ett kattdjur som endast lever i Asien. Tigern är det största nu levande kattdjuret. Den äter det den kommer över. Människan är den enda art som utgör något allvarligt hot mot tigern.

FAKTA

Nordens Ark

Nordens Ark är en stiftelse som ska bevara utrotningshotade djur. De driver en djurpark i Bohuslän. Syftet med parken är att sprida information till allmänheten och försöka bevara arterna. Om det finns en population på plats försöker Nordens Ark rädda de individer som finns kvar och öka antalet. Dessutom har stiftelsen ett utbildningsuppdrag. De samarbetar med forskare och gymnasium för att öka kunskapen om biologisk mångfald och hållbar utveckling. Förskolan ligger i linje med det uppdraget.

Inga barn med pälsdjursallergi går på förskolan och det skulle förmodligen inte fungera. Förskolan har några pollenallergiska barn. De undviker bland annat att hoppa i höet.

Läs mer på: nordensark.se

Alla artiklar i temat Plats för djuren (8)

Fråga

Hur stor är din barngrupp?

Loading ...

ur Lärarförbundets Magasin