Läs senare

”Vi måste våga prata om övergrepp”

Forskaren Christian Eidevald är en av de som tidigare försökt tiga ihjäl frågan om sexuella övergrepp i förskolan. Nu har han ändrat uppfattning och tror att det är en diskussion som måste tas. Inte minst för
de manliga förskollärarnas skull.

05 nov 2014

När fallet med den 21-årige praktikanten, som begått ett ofattbart antal sexuella övergrepp mot barn i åldern 2–6 år i en förskola i Högsby, blev känt slog det till som en boxning mitt i magen på de flesta.– Till de allra argaste hör nog de manliga förskollärare som vet vad det får för konsekvenser, säger Christian Eidevald som själv är förskollärare i grunden.

Fallet är unikt i sin omfattning men debatten som blossat upp låter ungefär på samma sätt som tidigare: Hur kunde det hända? Ska det överhuvudtaget finnas män i förskolan? Varför är kontrollerna inte hårdare?

Christian Eidevald suckar lite uppgivet. Frågan är minst sagt svår och känslig både att besvara och att diskutera.

– Tidigare hade vi en slags överenskommelse om att tiga ihjäl diskussionen, till exempel inom de nätverk för manliga förskollärare som jag är knuten till. Allt vi sa blev ändå misstolkat, resonerade vi. Nu har jag ändrat uppfattning och tänker att den måste mötas. Kanske delvis på grund av att jag har egna barn och vet hur det är att lämna bort det värdefullaste man har, säger han.

Christian Eidevald är involverad i regeringsuppdraget att rekrytera fler män till förskolan. Han och ett par kollegor på Stockholms universitet arbetar med ett ta fram ett underlag om männens roll i förskolan och i det arbetet har sexuella övergrepp blivit en oundviklig del. Hur undviker man att bli misstänkt för att vara pedofil? Vad händer när det som absolut inte får hända ändå gör det? Och vad har man för rutiner för att förebygga och upptäcka det?

De har intervjuat män som arbetar eller har arbetat i förskola, förskollärare i arbetslag där en kollega begått sexuella övergrepp mot barn och manliga förskollärare som blivit anmälda, men då ärendet inte lett till åtal.

– Jag tror inte att någon kan förstå kraften i en sådan anmälan. Hatet som det väcker. Allt sprids blixtsnabbt på nätet, på forum som Flashback, där man lägger ut förskolans namn, den misstänktes namn, bild, adress och kontaktupggifter.

Om misstankarna inte längre kvarstår avskrivs ärendet ”i brist på teknisk bevisning”.

– Risken är att man aldrig riktigt blir fri. En sådan anklagelse kan vara på livstid. Jag har träffat flera män som inte fått något stöd alls och därför har lämnat förskolan som arbetsplats, säger Christian Eidevald.

– Trots detta ska varje misstänkt fall naturligtvis anmälas. Barnens säkerhet går först, det är ingen tvekan om det.

När man misstänker att barn utsatts för sexuella övergrepp i en förskola blir det ett stort trauma för alla. Förskolan, föräldrar, boende och hela kommunen. Polisen brukar komma snabbt till platsen och snart är cirkusen igång.

Förskollärare som varit med om den situationen berättar om bilar, press och nyfikna som trängs på gården och att det knappt går att ta sig ut. Hur registreringsskyltarna på personalens bilar fotograferas av och att journalister ringer på den privata mobilen och ställer frågor.

– De känner sig svikna av kollegan som de tyckt om och litat på och skuld över att de inte sett något och säger ibland saker till pressen som de ångrar i efterhand, säger Christian Eidevald.

Ingen vet med säkerhet hur många övergrepp som begås mot barn i förskolor. Av polisanmälningarna framgår inte specifikt om det misstänkta brottet begåtts i en förskola.

– Det är en brist och en nackdel för forskare som annars kanske skulle kunna se och urskilja mönster, bland annat vad som skiljer ett ärende då någon sannolikt oskyldig blivit anmäld och när en anmälan faktiskt lett till åtal och fällning. Det skulle vara värdefullt i det förebyggande arbetet, i debatter om övergrepp och för att ta fram rutiner för hur man stöttar någon som eventuellt anmälts felaktigt.

– Med säkerhet kan jag ändå säga att det är extremt ovanligt med den här typen av brott. I medierna, där varje misstänkt fall slås upp, kan man få en bild av att det är betydligt vanligare. Att misstankarna ofta dras tillbaka talar man tystare om, säger han.

Christian Eidevald upplever att kunskapen om övergrepp i förskolan är bristfällig. Långt ifrån alla känner till sådant som typiska signaler att vara uppmärksam på och vad man kan göra för att förebygga övergrepp. Alla vet inte heller var gränsen går för vad som kan klassas som ett övergrepp.

Det vanligaste är att barnens intima delar berörts på ett sätt som inte har med vanlig omsorg att göra, att de fotograferats och ibland har bilderna även lags ut på nätet. Det handlar alltså för det mesta om övergrepp som sker mycket snabbt.

– Många kan nog ha en annan bild av vad ”grov våldtäkt” kan vara när det gäller barn, säger Christian Eidevald.

När det uppdagas är det oftast genom barnen, som själva berättar eller kollegor som har uppmärksammat att någon gått över gränsen.

Ett skäl till bristen på kunskap tror han är att det är en tabufråga – ett ämne ingen vill tala om. Med ungefär 3 procent manliga förskollärare är det lätt att oroa sig för att alla män ska känna sig utpekade. På utbildningen är männen också i minoritet och en större andel män hoppar av.

– Jag kan inte tala för alla utbildningar men för vår egen del har vi sagt att vi måste bli bättre på att prata om det här med studenterna. Diskussionen kan ske på en mer allmän nivå, hur man skapar en tryggare arbetsplats för alla. Och om vad som är ett professionellt bemötande, hur man samspelar med barnen och att man alltid ska ha en viss distans till dem när det gäller beröring.

Själv har han alltid varit mycket noga med att presentera sig ordentligt när han kommer till en ny arbetsplats och möter nya föräldrar. Det rådet ger han till sina studenter.

– Många skaffar sig strategier för att undvika att bli misstänkta. De sätter barnen på sidan av knäet istället för mitt på och lägger sig framför ett fönster, om det finns ett sådant i vilrummet, så att alla kan se vad som händer.

Hur kan typiska risksignaler se ut?

– Rent allmänt kan man vara uppmärksam på om någon förändrar sitt beteende. Ofta har det hänt något i livet för den som kränker och begår övergrepp, säger Christian Eidevald.

Andra signaler är favorisering, att någon drar sig till vissa barn och gärna vill dra sig undan med dem.

– Märker man det tycker jag att man ska prata om det direkt. Favorisering är inte professionellt och det är inte något man vill ha i förskolans värld. Om man däremot misstänker övergrepp kan det vara bra att ta upp det med chefen för att diskutera hur man ska gå vidare. Det är viktigt att göra det direkt.

Rutiner vid nyanställning är en annan viktig sak att prata om, tycker Christian Eidevald. Man byter exempelvis inte blöja på barn första dagen eftersom det är en situation som bygger på förtroende. Som ny bör man inte heller lämnas ensam med barnen och man kan inte ta in vem som helst som vikarie, tycker han.

– Själv hade jag en handledare vid min sida oavbrutet under min verksamhetsförlagda del av utbildningen. Det tycker jag är en bra modell.

Vissa förskolor har satt upp tydliga regler om att man inte stänger dörren när man byter blöja, inte delar filt med barn på vilan, aldrig berör barnen under kläderna, om de exempelvis vill bli kliade på ryggen, och att man kommunicerar till de andra vad man gör: Nu går jag och hjälper Sara på toaletten.

– Man kan också fundera hur man gör när ett barn är ensamt kvar inför stängning. Andra åtgärder är att ha öppen planlösning och glasdörrar, som kan göra det säkrare för barnen på fler sätt eftersom man har bättre koll då. Ytterligare en fråga är om man ska få ha privata mobiler i förskolan eller bara använda förskolans verktyg för dokumentation.

Christian Eidevald tror inte på hårdare kontrollsystem eller övervakningskameror. Vill man begå den här typen av brott hittar man ändå möjligheter till det, menar han.

– Däremot vill jag tro att utbildning gör skillnad.

I sin forskning har han bara hittat ett fall där den fällde pedofilen var förskollärare och inget fall som handlar om en kvinnlig förövare.

– Självklart finns det ett mörkertal. Sedan tror jag att det är stor skillnad för vilken beröring av barn som accepteras beroende på om det är en kvinna eller man som tar hand om barnet. Och hur iakttagen man blir.

Fråga

Om du får önska dig vad du vill inför det nya förskoleåret 2020 – vad väljer du då?

Loading ...

ur Lärarförbundets Magasin